Syndafloden

Innehåll

1. Har en världsvid översvämning skett i verkligheten? (Talk Origins / EvoWiki)

2. Handlar alla flodmyter om Syndafloden? (Talk Origins / EvoWiki)

3. Fanns det ett skyddande ånghölje? (Talk Origins / EvoWiki)

5. Gav Syndafloden upphov till en istid?
(Talk Origins / EvoWiki)

6. Bildades bergen efter Syndafloden? (Talk Origins / EvoWiki)

7. Avsatte Syndafloden fossil? (Talk Origins / EvoWiki)

8. Är fossillagren indelade i ekozoner?
(Talk Origins / EvoWiki)

9. Fick alla djur plats på arken? (Talk Origins / EvoWiki)

10. Bildades Grand Canyon genom en jättelik dammkatastrof?
(Talk Origins / EvoWiki)

11. Har Ron Wyatt hittat Noas ark? (Talk Origins / EvoWiki)

Bredvidläsning


1. Har en världsvid översvämning skett i verkligheten?

Genesis.nu: ”[...] en världsvid översvämning ([S]yndaflod) [har] skett i verkligheten (genom sediment med deras fossila innehåll).”

Svar: Om en en världsvid översvämning skulle ha skett i verkligheten skulle först och främst alla växter dö, något som skulle leda till utplåning av alla växtätare. Bristen på växtätare skulle medföra att alla köttätare dör ut. Alla organismer anpassade till ett liv i saltvatten skulle dö i sötvattnet som täcker jorden. Koraller skulle förstöras, alla insekter skulle dö, vattnet skulle bli bräckt och odrickbart etc. De människor och djur som inte svälter ihjäl, dör av sjukdomar och parasiter. Eftersom människor och djur fortfarande existerar kan en världsvid översvämning därför inte ha skett i verkligheten. En reell bakgrund till berättelsen kan dock finnas, bl.a. har arkeologiska utgrävningar i Ur (nuvarande Irak) visat spår efter en begränsad översvämningskatastrof i det flacka landet mellan floderna Eufrat och Tigris (figur 1). När vattnet täckte hela slättlandet mellan bergen kunde hela världen tyckas dränkt. Kanske gav detta upphov till berättelsen om Syndafloden.


Figur 1: Arkeologiska utgrävningar i Ur (nuvarande Irak) har visat spår efter en begränsad översvämningskatastrof i det flacka landet mellan floderna Eufrat och Tigris.


2. Handlar alla flodmyter om Syndafloden?

Genesis.nu: ”T.ex. finns en syndaflods-berättelse i över hundra olika religiösa berättelser från olika delar av jorden. De har många gemensamma element som tex att orsaken var synd, jorden förstördes av vatten, en familj blev räddad i en båt etc.”

Svar: Flodmyter är vanligt förekommande, de är dock inte alla samma myt. De skiljer sig i ett flertal viktiga avseenden, bl.a.:
Det bör även noteras att om Syndafloden verkligen har hänt är alla människor ättlingar till Noak. Vi bör därför förvänta oss att skillnaden mellan de olika berättelserna ökar med avståndet från Babylon. Det finns dock inga evidens som stöder detta, de olika flodmyterna är därför oberoende av varandra. Att myterna är vanligt förekommande beror troligen på att de flesta högstående kulturer har växt fram kring floder och hav, t.ex. Egypten och Babylonien (figur 1). Dessa tidiga kulturer hade en mycket begränsad kunskap om geografi och jordens storlek. För invånarna utgjorde bosättningen ”hela världen” och vid en översvämning höll ”hela världen på att gå under”.

3. Fanns det ett skyddande ånghölje?

Genesis.nu: ”Före syndafloden var jordens klimat och världshaven varmare på grund av det skyddande ånghöljet.”

Svar:
Ett ånghölje kring jorden skulle ha givit upphov till en enorm ”venusliknande”  växthuseffekt (figur 2). Det skulle ha blivit så höga temperaturer att bly skulle ha smält! Ett ånghölje skulle alltså leda till att jorden blev obeboelig. Det är också fysikaliskt omöjligt att täcka jorden med ett ånghölje. Enda alternativet är att vattnet, i form av is, skulle ha lagt sig kring jorden likt Saturnus ringar (detta skulle dock inte täcka hela planeten). När denna is därefter föll ned, för att bilda Syndafloden, skulle den potentiella energin ha omvandlats till värme och isen skulle ha bildat supravarm ånga. Något som skulle få till följd att det mesta av flodvattnet kokade bort samt att allt liv utplånades.


Figur 2: Ett ånghölje kring jorden skulle leda till en skenande växthuseffekt, liknande den på planeten Venus. En syndaflod måste vara en välsignelse för de stackars djävlar som bodde i detta helvete.


5. Gav Syndafloden upphov till en istid?

Genesis.nu: ”Förresten har det enligt skapelsemodellen bara funnits en istid, den som följde efter syndafloden. Det är från den istiden vi ser spår av i vår natur och berggrund.”

Svar: Studier inom bl.a. geologi, kemi och paleontologi pekar entydigt på att istider har inträffat vid ett flertal tillfällen under jordens historia, bl.a. under prekambrium och tidig kambrium, ordovicium, perm och kvartär (pleistocen). De empiriska evidensen involverar bl.a. isräfflor, moränavlagringar, varvig glaciallera, halten av O16- och O18-isotoper i djuphavsborrkärnor och borrkärnor från glaciärer samt den geografiska fördelningen av fossil. Förmodligen orsakas istider av ett komplicerat samspel mellan ett flertal faktorer, bl.a. ändringar i solens strålningsintensitet, bergveckningar som skapat glaciärer vilka kastat tillbaka värme ut i rymden, vulkanaska som hindrat instrålningen, ökning av molnigheten som också minskat instrålningen, klart väder som ökat utstrålningen, ändringar i jetströmmens läge, avbrott i det strömsystem som transporterar varmt vatten in i Ishavet, periodiska skiftningar i jordens bana (Milankovitch-cykeln) samt variationer i jordaxelns lutning som får solens instrålning och dess fördelning i nord-sydlig riktning att variera en smula.


6. Bildades bergen efter syndafloden?

Genesis.nu: ”[...] enligt skapelsemodellen bildades de höga bergen kort efter Noas flod.”

Svar:


Figur 4: Att (A) Appalacherna och (B) Klippiga bergen har olika åldrar framgår tydligt av erosionens inverkan.

7. Avsatte Syndafloden fossil?

Genesis.nu: ”Finns det stöd för tanken att bergen skulle ha bildats efter floden? Ja, t.ex. finns det fossil högt uppe i bergen, t.ex. på just Mount Everest.”

Svar: Syndafloden kan inte förklara förekomsten av fossil på höga berg eller fossillagrens ordningsföljd p.g.a. att:

8. Är fossillagren indelade i ekozoner?

Genesis.nu: ”Den skapelsetroende förklaringen är att lagren bildats under en världsvid översvämningskatastrof (syndafloden) och eftersom djur lever på olika ställen och i olika miljöer (ekozoner) så begravs de på olika höjd.”

Svar: Fossillagren uppvisar inte en indelning i olika ekozoner (figur 5), p.g.a. att:


Figur 5: Detta diagram över den geologiska tidskalan visar tydligt att fossilen inte är indelade i ekozoner.


9. Fick alla djur plats på arken?

Genesis.nu: ”Ja, alla djur fick plats i arken. Det finns beräkningar gjorda som tyder på att djuren tog cirka en tredjedel av ytan, och att resten skulle kunna användas till foder åt djuren.”

Svar: Genesis.nu hänvisar till boken Noah’s Ark: A Feasibility Study av John Woodmorappe. Hans beräkningar baserades dock på ett antal felaktiga antaganden:
De ovanstående punkterna leder till att arken fylls över bristningsgränsen.

Avslutningsvis kan man fundera över hur Noak transporterade parasiter, bakterier och virus? Ofta är dessa mycket specialiserade och anpassade till olika arter. Var varje människa och djur på arken infekterad? Hur kunde de i sådana fall överleva?


Figur 6:: Följde Noak djurskyddslagen?

10. Bildades Grand Canyon genom en jättelik dammkatastrof?

Genesis.nu: ”Det är mest troligt att Grand Canyon formats som ett resultat av en jättelik ’damm-katastrof’.”

Svar: Grand Canyon (figur 7), världens största kanjon, är ett resultat av Coloradoflodens erosion av berggrunden under ca två miljoner år. Att en jättelik dammkatastrof snabbt skulle ha format Grand Canyon är geologiskt fullständigt omöjligt. Det finns inte heller några empiriska evidens som stöder detta scenario. Även om vi postulerar att det skulle vara möjligt borde en jättelik dammkatastrof ha gett upphov till en bred och rak floddal. Dock består Grand Canyon av en mångfald raviner i alla möjliga storlekar från smala rännilar i marken via bäckar och åar till allt djupare raviner. Det bör också nämnas att Grand Canyon är ett klassiskt forskningsområde för geologer och paleontologer. Lagren, som ligger orubbade från prekambrisk tid till våra dagar, är överallt tydligt avgränsade och rika på fossil, som åskådliggör livets utveckling från enkla bakterier och alger till en rikt varierad växt- och djurvärld. Grand Canyon kallas därför världens största och äldsta historiebok.


Figur 7: Grand Canyon i Norra Arizon, USA.

11. Har Ron Wyatt hittat Noas ark?

Genesis.nu: ”Jag tror inte man kan förkasta Wyatts fynd, men man skall använda dem med stor försiktighet (t.o.m. skeptisism), eftersom de inte är helt vetenskapligt ’rumsrena’.

Svar:  Ron Wyatt (1933–1999) var inte en professionell arkeolog och hans teorier och fynd avfärdas av både arkeologisk- och biblisk expertis, bl.a.:

Bredvidläsning

Flamingons leende av Stephen Jay Gould:”Jag kan inte tänka mig någon större kontrast mellan denna moderna pseudovetenskap [kreationismen] och den sant vetenskapliga andan än Adam Sedgwicks avsvärjelse inför Geological Society i London 1831. Som Bucklands främste anhängare hade han lett kampen för översvämningsteorin, men vid det här laget visste han att han hade haft fel. Han kunde desutom erkänna att han på en viktig punkt hade haft en dålig argumentation; han hade inte korrelerat grottavlagringarna och grusskikten med det empiriska bevismaterialet, utan med sin förutfattade bibliska tro på att Syndafloden verkligen hade inträffat. Då den empiriska vittnesbörden visade att hans teori var felaktig, insåg han denna logiska svaghet och underkastade sig en rigorös självkritik. Jag känner inte till något finare uttalande i vetenskapens annaler är Sedgwicks rättframma avsvärjelse […]. När jag vittnade under Arkansaskreationisternas rättegång i december 1981, läste jag det här avsnittet i rättsalen därför att jag tyckte att det utgjorde en god illustration till skillnaden mellan dogmatism, som inte kan förändras, och verklig vetenskap, i det här fallet utövad av människor som råkade vara kreationister. Den slutliga ironin och det djupa budskapet lyder alltså: Syndaflodsteorin, kärnpunkten i den modern kreationismen, avvisades för 150 år sedan, främst av yrkesteologer som dessutom var geologer, exemplariska vetenskapsmän och kreationister. Det är förnuftsvidrigheten, inte religionen, som är kunskapens och vetenskapens fiende. [Sedgwicks avsvärjelse lyder:] Då jag själv har varit troende och efter bästa förmåga förespråkat det jag nu betraktar som en filosofisk irrlära, och då jag mer än en gång citerats som förespråkande åsikter jag numera inte omfattar, anser jag det riktigt att jag som en av de sista handlingarna innan jag avgår från denna post offentligt tillkännager min avsvärjelse. […] Enligt min uppfattning finns det numera en stor och negativ slutsats som är ofrånkomlig och väl etablerad – att den väldiga massa av översvämningsgrus som finns spridd över nästan hela jordytan inte härstammar från en enda våldsam och kortvarig period. […] Vi borde sannerligen ha hejdat oss innan vi antog att översvämningsteorin och hänförde alla våra gamla ytliga gruslager till den bibliska syndafloden. […] Genom att klassificera avlägsna okända formationer med ett och samma namn, genom att ge dem ett gemensamt ursprung och genom att datera dem inte efter de organiska lämningar vi har påträffat utan efter det vi hypotetiskt väntade oss att senare träffa på i dem, har vi givit ytterligare ett exempel på den lidelse med vilken tanken tar fasta på allmänna slutsatser och på den beredskap med vilken den avstår från att ta ställning till osammanhängande sanningar.”

Vetenskapens profiler av Kaj Hildingson:”Högt uppe bland bergen såg han [Leonardo da Vinci] fossila skal av ostron och musslor. Tydligen hade de avlagrats där när berget en gång varit havsbotten. Avlagringarna var så stora att Leonardo började tvivla på att Bibelns berättelse om Syndafloden verkligen var sann. Inte kunde en enda översvämning ha åstadkommit allt detta? Först på 1800-talet skulle geologer arbeta vidare på samma teorier och för alltid ta död på föreställningen att jorden skapats oföränderlig. Leonardo spekulerade även över djurens och växternas tillblivelse, alltså arternas uppkomst, som Darwin mot slutet av 1800-talet skulle klargöra.”