Vilka är evolutionsteorins ”brister”?

av Lars Johan Erkell

Ett huvudargument i kreationisternas strävan att motarbeta evolutionsteorin är att teorin skulle lida av så allvarliga brister att den inte får stå oemotsagd. Särskilt inte i skolundervisningen, där skulle dessa brister framhållas alldeles särskilt, och man skulle då också informera om kreationismen som ett rimligt vetenskapligt alternativ. Dessa ”allvarliga brister” ses som alldeles självklara – men vilka är de?

Alla vetenskapliga teorier är i någon mening preliminära – ingen teori är heltäckande eller perfekt, utan forskare arbetar ständigt med att utveckla och förbättra dem. Det innebär att alla teorier är öppna för kritik; alla har brister av olika slag. Ändå koncentrerar kreationister sin kritik mot evolutionsbiologin. Det kan därför finnas anledning att se lite noggrannare på de argument som används:
  1. Ofullständighetsargumentet. Det kanske vanligaste argumentet är av formen ”evolutionsteorin kan inte förklara fenomenet X”, och det är ju inte särskilt effektivt eftersom den kritiken kan riktas mot alla vetenskapliga teorier – exempelvis har fysiken ännu ingen grundläggande teori som binder samman kvantmekanik och relativitetsteori. Såvitt jag känner till kan man inte heller förklara supraledning – en fysiker kan säkert ge fler exempel. Nu är biologi i likhet med t.ex. geologi en i stora delar historisk vetenskap, vilket gör att vi måste nöja oss med fragment – fossil och gensekvenser – från ett avlägset förflutet som vi aldrig kan hoppas på att kunna rekonstruera. Vi får göra det bästa av det vi har. Luckorna i vår förståelse av historien är alltså inte bara ett resultat av evolutionsteorins eventuella brister, den drabbar alla teorier som vill beskriva det förflutna. Kritik för ofullständighet är därför svår att ta på allvar.

  2. Livets uppkomst. En vanlig variant av det tidigare argumentet är att ”evolutionsteorin kan inte förklara livets uppkomst / den första proteinmolekylens uppkomst / den första DNA-molekylens uppkomst”, och det är ju alldeles korrekt – dock gjorde redan Darwin klart att evolutionsteorin inte försöker förklara livets uppkomst. Vi vet inte hur livet en gång uppstod, så enkelt är det. Man kan tänka sig att livet uppstått genom någon sorts kemisk evolution, en tanke som blir allt rimligare i takt med att nya forskningsresultat publiceras. Men då är det dessa teorier man får kritisera, inte evolutionsteorin – den handlar om hur och varför livsformerna förändras under tidens gång, inte om hur de en gång uppstod.

  3. Orimliga krav. Ytterligare en variant på samma tema: om det nu finns en rimlig evolutionär förklaring till ett visst fenomen, kan man kräva hur mycket detaljer som helst. Vilka mutationer inträffade i vilka gener, när skedde det, hur stora var populationerna, vilka var selektionstrycken o.s.v. Det är väldigt lätt att lägga ribban så högt att det är omöjligt att nå dit. Jag har faktiskt sett argumentet (har tyvärr glömt var) att ”evolutionisterna kan inte ens framställa liv i provrör”. Detta kontrasterar starkt mot kreationisternas egna förklaringsmodeller. I den mån det nu finns några modeller är de helt fria från mekanistiska detaljer – det är ju omöjligt att veta precis hur Skaparen har gjort.

  4. Det naturalistiska felslutet. Evolutionsteorin sägs vara felaktig därför att den skulle leda till oacceptabla konsekvenser. Inte sällan ges evolutionsteorin ansvaret för Hitlers och Stalins grymheter – just det här nonsensargumentet är faktiskt ganska utbrett. Men en naturvetenskaplig teori handlar om hur världen är, den säger ingenting om hur vi bör göra. Vi är själva ansvariga för hur vi använder en teori. Redan Darwin betonade för övrigt att både konkurrens och samarbete kunde förklaras ur evolutionsteorin. Den har också åberopats av både krigshetsare och fredsaktivister. Sedan är det en märklig tanke att en naturvetenskaplig teoris förklaringsvärde skulle kopplas till dess användning. Newtons lagar har under århundraden använts av artillerister för att skjuta granater på människor, och i dag beräknar man kärnvapenmissilers banor med dem. Blir gravitationsteorin en sämre teori av detta?

  5. Forskarna är opålitliga. När argumenten börjar tryta i en diskussion får man ibland veta att forskare inte är pålitliga eftersom de, mer eller mindre medvetet, inte talar sanning. Det här behandlade vi i förra inlägget.

    ***
En vetenskaplig teori gör som sagt inte anspråk på att vara heltäckande eller ”sann”. Det handlar om att arbeta fram den bästa teorin, och vad gäller biologin står evolutionsteorin helt utan konkurrens. Teorin accepteras i sina grundprinciper t.o.m. av många kreationister; det man dock inte accepterar är makroevolution och gemensam härstamning. Så vilken kritik kan man rikta mot evolutionsteorin som gör att man helt vill förkasta den, trots att man accepterar väsentliga delar av den? Det är lite svårt att förstå.

Vilken allvarlig, berättigad, kritik skulle man alltså kunna rikta just mot evolutionsteorin, kritik som alltså inte är av det slaget att man kunde rikta den även mot andra vetenskapliga teorier? Ingen av de ovan diskuterade typerna av pseudoargument hör hemma i den här debatten; de handlar bara om retorik.

För självklart kan evolutionsteorin kritiseras, och det är något som biologerna själva gärna ägnar sig åt. Men var är det för ”allvarliga brister” som helt skulle välta evolutionsteorin?

[Ursprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]