Vilka är de skapade slagen?

av Lars Johan Erkell

Det har under åren ställts upp ett antal listor med frågor som kreationister uppmanas att ställa till biologer för att bringa dem i förlägenhet, och det finns också listor med svar till frågorna. Det är däremot mindre vanligt med motsvarande frågor till kreationister; sådana frågor ställs visserligen då och då – exempelvis på Biolog(g) och i den diskussion som äger rum på Newtonbloggen – men man brukar inte få några svar. Jag har ändå ställt samman några frågor man borde kunna svara på om man nu anser att kreationismen är vetenskapligt hållbar. Kanske kan jag få några svar på Biolog(g).

I Europa har man sedan 1500-talet arbetat med att systematiskt beskriva naturens olika livsformer; för det första med att beskriva olika arter och ge dem namn, och för det andra med att försöka finna ett system som på ett naturligt sätt grupperar dem efter likhet. Det här är lättare sagt än gjort – ett antal olika system har föreslagits, alla med sina förtjänster och brister, men inget system har kunnat avslöja någon naturens dolda ordning med otvetydiga grupper. Observera också att före 1859, då Charles Darwin offentliggjorde sin evolutionsteori, utgick man ifrån att Gud hade skapat allt levande ”efter sitt slag”, och att det måste finnas en gudagiven ordning i naturen.

Darwins teori förklarade bland annat varför vi inte kunde vänta oss att finna några helt tydliga grupper i naturen – om alla livsformer utvecklats från ett gemensamt ursprung skulle alla arter uppvisa större eller mindre likheter. Och så är det ju också. De grupper man ändå tydligt kunde identifiera, som exempelvis fåglar, skulle hänga samman med andra grupper via utdöda mellanformer. Och mycket riktigt känner vi i dag flera sådana, t.ex. Archaeopteryx, Confuciusornis, Hesperornis och Ichtyornis)

Numera försöker systematiker rekonstruera livets träd genom att reda ut hur olika arter är släkt med varandra, inte minst genom analys av DNA-sekvenser. Tekniken har nu utvecklats så långt att analyser av olika gener tecknar samma bild av släktskapen – ett starkt stöd för evolutionsteorin.

Kreationister förnekar förstås kategoriskt att detta skulle vara sant, och hävdar i stället att de kan fastställa vilka de skapade grupperna skulle vara med hjälp av en egen vetenskaplig metod, baraminologi. Namnet syftar på det hebreiska ordet ”min”, som Bibeln använder för de olika ”slag” av varelser Gud skapade. Emellertid har den här forskningen såvitt känt inte lyckats åstadkomma någon fungerande systematik. Dock har den amerikanske biologen Phil Senter tillämpat metoden på ett stort dinosauriematerial, och han fann då att baraminologin identifierade åtta ”slag” bland dinosaurierna. Det blev grupper med en enorm inbördes variation, långt mycket större än de ”skapade slag” man brukar påstå finns bland exempelvis dagens däggdjur. Den största gruppen omfattade samtliga basala dinosaurieformer. PZ Myers har en sammanfattning på Pharyngula.

Senter testade också en annan metod som används av kreationister, ”classic multidimensional scaling” (CMDS). Här blev resultaten helt annorlunda; coelurosaurier och fåglar bildade en gemensam grupp, inkluderande Archaeopteryx (!). Det här kan förstås ingen kreationist acceptera.

Den kreationistiska systematiken har alltså inte varit särskilt framgångsrik; man har lyckat bättre med att bekräfta evolutionsteorin än med att identifiera de skapade slagen.

***

Frågan är dock varför kreationister över huvud taget ägnar sig åt baraminologi – man har ju redan svaret. Det måste man ju ha, eftersom kreationister är fullständigt bergsäkra på att det inte finns några mellanformer mellan de olika skapade grupperna. Enda sättet att veta att det inte finns några mellanformer är nämligen att ställa upp en systematik som omfattar alla kända arter, och som är sådan att alla arter snyggt och fint passar in i någon av grupperna, och att ingen art faller mellan dem. Den här systematiken måste alltså redan finnas, men var är den? Var? Finns det inget klart system skulle kreationister prata i vädret när de så tvärsäkert hävdar att det inte existerar några mellanformer – men så kan det väl inte vara? :-)

Allvarligt talat; många läsare är säkert bekanta med taktiken att kategoriskt förneka att en viss art skulle vara en mellanform, om den kommer på tal. I stället hävdar man att arten i själva verket är typisk för någon grupp. Den här gissningsleken kan dock ha sina risker – man har t.ex. bestämt sig för att Archaeopteryx bara är en vanlig fågel, men de nya fynd som görs visar allt tydligare att det rör sig om en flygande dinosaurie. Eller en mellanform, om man så vill. Och i fallet människans härstamning råder fullständigt kaos i de kreationistiska definitionerna.

Det är den som hävdar något som ska ge evidens för sitt påstående. Helt bortsett från alla mellanformer måste man alltså kunna visa upp en komplett biologisk systematik med klart åtskilda grupper, om man nu vill påstå att den finns. Men var finns den? Vi har hittills inte sett skuggan av den.

[Ursprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]