Vad förhindrar makroevolution?

av Lars Johan Erkell

Många kreationister accepterar vad man kallar ”mikroevolution”. Det innebär att man accepterar evolutionens grundläggande principer (ärftlighet, variation, differentiell reproduktion), och att evolutionen kan gå så långt att exempelvis en sorts urhund skulle kunna ge upphov till alla hunddjur, som vargar, rävar, schakaler o.s.v. Man tänker sig också att förändringarna sker genom anpassning till miljön. Men var är då problemet, kan man fråga sig – kreationisten resonerar ju på precis samma sätt som vilken evolutionsbiolog som helst.

Skillnaden är att medan en biolog anser att evolutionsprocessen kan fortsätta i princip hur långt som helst och så småningom ge upphov till arter som är så olika att vi delar in dem i större grupper, som ordningar, klasser o.s.v., menar kreationisten att processen stannar någonstans på nivån släkte/familj. Det finns en absolut gräns för hur långt ett skapat slag kan förändras, menar man. Evolution bortom denna gräns – makroevolution – skulle vara en omöjlighet. Som vi såg i förra inlägget kan man dock inte säga var den gränsen skulle gå.

Nu finns det inte några inbyggda begränsningar i evolutionsteorins grundprinciper, så evolutionen skulle i princip kunna gå hur långt som helst. Det måste alltså finnas en mekanism som bromsar evolutionen vid en viss punkt, men vilken är den? Man måste visa att det faktiskt finns en sådan mekanism för att kunna påstå att makroevolution är omöjlig – det räcker inte att bara säga att det finns en gräns någonstans.

Ett argument som man kan få höra är att det skulle krävas något som är radikalt ”nytt” för att makroevolution skulle vara möjlig, och att evolutionen inte kan åstadkomma något ”nytt”. Alltså skulle makroevolution vara omöjlig. Problemet här är att man inte kunnat göra klart vad som skulle gälla som ”nytt”; i alla fall har jag aldrig sett någon hållbar definition.

Ett annat sätt att formulera samma argument är att hävda att makroevolution skulle kräva ”ny information”, och att evolutionen inte kan frambringa ny information. Emellertid har man samma problem här – det finns ingen användbar definition av vilken sorts information det skulle röra sig om.

Ytterligare ett resonemang är att de olika ”slagen” skapades med en bestämd genetisk potential för förändring, och att denna förändringspotential möjliggjort mikroevolution. Denna potential skulle dock nu vara uttömd, och mikroevolutionen skulle därför inte kunna pågå längre. Detta omöjliggör makroevolution. Den här förklaringen lider av samma svaghet som de tidigare – den är fullständigt gripen ur luften och har inget som helst empiriskt stöd.

Om man accepterar mikroevolution men inte har någon trovärdig mekanism för vad som skulle förbjuda makroevolution, kan man inte med bibehållen trovärdighet förneka att den skulle kunna äga rum. Så vad är det som blockerar makroevolutionen?
 
[Ursprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]