Skönhet

av Lars Johan Erkell

Anders Gärdeborn menar att världen är designad just för oss, och detta vill han visa med de finkalibrerade naturkonstanterna och de människocentrerade egenskaper vi diskuterade i tidigare inlägg. Vi ska fortsätta på samma spår denna gång, nu med argumentet att världens och livsformernas skönhet skulle vara något som talar mot evolutionen, och i stället visar att en välvillig designer ligger bakom allt vi ser.

Anders Gärdeborn skriver på sidan 123:

”I djurens värld finner vi skönhet hos många fåglar, långt bortom vad som är möjligt att förklara med överlevnadsvärde eller attraktionskraft på potentiella partners. Ser vi till exempel på påfåglar eller quetzaler har de stjärtfjädrar som är otroligt vackra men mycket opraktiska att bära med sig och som hindrar dem när det gäller att röra sig smidigt.”

Många fåglar har verkligen orimligt stora, och ofta mycket vackra, stjärtfjädrar. Men är detta verkligen helt omöjligt att förklara, som Gärdeborn menar? Min kollega på Zoologen i Göteborg, Malte Andersson, har gjort banbrytande insatser här. Han visade att om man förlänger de redan mycket långa stjärtfjädrarna hos hanarna av den långstjärtade änkan (Euplectes progne, en afrikansk vävarfågel), ökar deras attraktionskraft på honorna. Om man däremot förkortar stjärtfjädrarna blir de ratade [1]. Man har senare kunnat påvisa liknande fenomen hos många andra arter, bland annat just påfåglar [2].

Fenomenet kallas sexuell selektion, och begreppet myntades av Charles Darwin. Han visade många exempel på att honor valde hanar efter deras fjäderdräkt, parningsbeteende eller liknande. Men varför gör de så? Kanske väljer honorna ut de starkaste och friskaste hanarna när de letar efter en partner; honor som gör på det sättet får antagligen den friskaste avkomman. Men hur kan exempelvis en fågelhona hitta den friskaste hanen? Ett sätt kunde vara att söka hanar med starka färger, mycket långa stjärtfjädrar eller en uppseendeväckande sång. Bara riktigt friska och starka individer kan kosta på sig den extravagansen, eftersom den kostar energi och ökar risken att bli tagen av ett rovdjur. Signaler av det här slaget – liksom en kamp med andra hanar eller en utmattande parningsritual – brukar kallas ärliga signaler. De ger honorna tillfälle att bedöma hanarnas kondition, och det är svårt för hanarna att fuska.

Men vad tycker egentligen påfågelshonan kan man fråga sig, tycker hon att hanens fantastiska fjäderskrud är vacker? Det vet vi förstås inte, även det vore bra roligt att veta. Men ”vacker” är ett subjektivt begrepp. Uppenbarligen uppfattar hon hanarna med de längsta och praktfullaste fjädrarna som de mest attraktiva; attraktivitet och skönhet är emellertid begrepp som ligger nära varandra.

***

Man kan också fundera över hur vi människor uppfattar skönhet hos varandra. Det har påpekats många gånger att de skönhetsmedel vi använder så flitigt gör att man ska framstå som ung och frisk. Alltså som fertil och med goda gener. Det finns också andra sätt att markera styrka och god hälsa, exempelvis genom att demonstrera ekonomisk och social framgång med ett påkostat och vackert hus, kanske ett med mycket snickarglädje. Inget hindrar att man tycker att snickarglädjen är vacker, och att andra också tycker så, den kan ändå fylla sin funktion som framgångsmarkör. Det är kanske just så den fyller sin funktion; vackra saker är åtråvärda, och den som äger åtråvärda saker markerar sitt värde.

Den här biologiska synen på skönhet är förstås kontroversiell (det är alla biologiska teorier om människan), och den tar bara upp en aspekt av människans komplexa natur, men den visar ändå att vårt sinne för skönhet inte behöver vara något evolutionsbiologiskt mysterium.

***

Även om vi nu kan finna en hållbar evolutionsbiologisk förklaring till påfåglarnas vackra stjärtfjädrar, räcker inte detta för Anders Gärdeborn. På sidan 124 läser vi:

”Ännu svårare blir det för en evolutionist att förklara den skönhet som aldrig syns. Det finns djuphavsfiskar som är otroligt vackra trots att de lever på djup dit solljuset aldrig når.”

Jag vet inte vilka fiskar Gärdeborn tänker på här, med det finns åtskilliga djuphavsfiskar jag själv inte tycker är vackra – monstruösa och fascinerande, men knappast vackra (figur 1).


Figur 1: Huggormsfisk (Chauliodus sloani)

Men kanske finns det ändå någon som tycker att huggormsfisken är vacker – vem har då rätt? Är fisken ful eller vacker? Antag att den allmänna uppfattningen är att den är ful; vad betyder det i så fall för Gärdeborns resonemang? Om vackra djuphavsfiskar är ett tecken på att det finns en välvillig designer, borde ju fula djuphavsfiskar vara ett tecken på att det inte finns någon välvillig designer?

Ärligt talat förstår jag inte hur vackra eller fula fiskar skulle vara ett tecken på vare sig det ena eller det andra. Det finns alltid olika uppfattningar om vad som är fult och vad som är vackert, och skönhet är ingen egenskap hos objektet; skönheten ligger i betraktarens öga. Det finns alltså djuphavsfiskar vi i vissa fall uppfattar som vackra och i andra som fula, liksom med så mycket annat här i världen. Vi har olika (ibland mycket personliga) kriterier på vad vi tycker är vackert, och dem tillämpar vi på det vi ser. Vad är det egentligen Gärdeborn menar att ”evolutionisten” måste förklara?

Noter

[1] För en populärvetenskaplig sammanfattning, se kapitel 5 i:

Erkell; L.J. (Red.) (2009): Djuren och människan. Om den moderna biologin och dess världsbild. Studentlitteratur

[2] Det finns åtskilliga arbeten om påfåglar, exempelvis:

Marion, P., Halliday, T., (1994): Experimental and natural changes in the peacock’s (Pavo cristatus) train can affect mating success. Behav. Ecol. Sociobiol. 35, 213–217

Läs- och länktips

En bra populärvetenskaplig framställning av sexuell selektion finns i kapitel 11 i:

Ulfstrand, S., (2009): Darwins idé. Symposion

Darwins egen framställning av den sexuella selektionen är fortfarande högst läsvärd:

Darwin, C., (1871): The Descent of Man, and Selection in Relation to Sex

I den utmärkta svenska nyöversättningen av Nils Uddenberg saknas dock de kapitel som enbart behandlar sexuell selektion hos djur:

Darwin, C., (2006): Människans härkomst. Natur och Kultur

Wikipedia har en artikel med många referenser och länkar.

[Ursprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]