Metodologisk naturalism – sekulariseringens huvudverktyg?
av Lars Johan Erkell
Ola Hössjer, professor i matematisk statistik vid Stockholms universitet, har publicerat en artikel
i tidningen Dagen, där han målar ut grunden för den moderna
naturvetenskapen, den metodologiska naturalismen, som ett verktyg för
sekularisering. Jag har tidigare skrivit en artikel om saken, så jag kunde inte låta bli att skicka in ett svar till tidningen. Så här skrev jag:
Ola Hössjer är bekymrad över att den metodologiska naturalism som är
utgångspunkten för all modern naturvetenskap i själva verket skulle
vara ett ”verktyg” för sekularisering. Det vore i så fall ett ganska
dåligt verktyg. Den metodologiska naturalismen begränsar sina utsagor
till det område där dess metoder fungerar, och den säger ingenting om
vad som kan finnas bortom det. Så det finns gott om plats för
övernaturliga krafter. Men även inom den etablerade vetenskapens område
kan vi knappast hoppas på att kunna få full kunskap. Världen är så
komplex, och slumpens roll så stor, att vi aldrig kan utesluta att
övernaturliga krafter skulle kunna driva sitt spel även där. Hur driver
man en sekulariseringskampanj med ett sådant verktyg?
Och hur kan ett ”sekulariseringsverktyg” tillåta att jag har så många
troende biologkollegor? Troende forskare är ingen sällsynthet, och de
har ingen svårighet att kombinera sin gudstro med vetenskapens
metodologiska naturalism.
Men framför allt undrar man vems
verktyg det skulle handla om – vilka dunkla krafter skulle det vara som
använder den metodologiska naturalismen som ett medel att uppnå ... ja ...
vadå? Ola Hössjer får allt redogöra lite tydligare för sina
konspirationsteorier.
Begreppet ”metodologisk naturalism” är i grund och botten en
karaktäristik av naturvetenskapens sätt att arbeta, en yrkespraxis som
gemensamt mejslats fram av både troende och icke-troende forskare under
århundraden. Det här sättet att arbeta har etablerats av det enkla
skälet att det fungerar. Och vad jag vet finns det inga exempel på en
fungerande naturvetenskaplig forskning som räknar med något slag av
övernaturliga krafter.
Men om nu den etablerade vetenskapen är naiv och onödigt inskränkt, som
Ola Hössjer menar, skulle det finnas mycket att vinna på att slänga den
naturalistiska tvångströjan och i stället satsa på en teistisk
vetenskap. Man skulle ju öppna upp ett jungfruligt forskningsfält och
kunna få fantastiska framgångar. Varför gör ingen det? Det finns gott
om troende forskare och många religiösa universitet, så det finns
miljöer där en sådan forskning mycket väl skulle kunna bedrivas. Ändå
händer det inte. Varför? För att sådan vetenskap inte fungerar, är
mitt svar. Eller ska man ana en sekulär konspiration i buskarna?
Om jag nu själv skulle leta efter konspirationer kan jag ju fråga mig
vilka ärenden Ola Hössjer är ute i. Gäller det att skapa en bättre
vetenskap? Knappast. Texten handlar inte om det, den handlar om hur Ola
Hössjer tycker att religionen kommer i kläm. Texten innehåller markörer
(cellen som en stad, DNA som fullt av funktion, personliga agenter som
vetenskapliga förklaringar) som är standardargument från den
amerikanska kreationiströrelsen, som i sin tur har sina rötter i den
religiösa högern. En av de viktigaste aktörerna på den scenen, Discovery Institute, beskriver i sitt policydokument The Wedge Document
ett program för att ersätta den metodologiska naturalismen med en
”teistisk vetenskap” – någon sorts vetenskap som utgår ifrån Bibelns
förklaringar. Ungefär som på medeltiden.
Nej, tack!
[Ursprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]