Människans evolution (II)

av Lars Johan Erkell

Vår bild av människans utveckling kommer i stor utsträckning från fossilfynd, något vi tog upp i förra inlägget. Emellertid behövs inga fossilfynd för att vi ska förstå att vi härstammar från primater. Detta ser man dels av de stora anatomiska likheterna mellan människor och apor, och också av de stora genetiska likheter som finns.

Från ett kreationistiskt perspektiv kan man förklara genetiska likheter mellan oss människor och apor med att de anatomiska likheterna helt enkelt återspeglas i genomet. Samma ritning för samma struktur, så att säga. Vad som är svårare att förklara är att det finns gott om mutationer som är identiska hos människor och apor, och att många av dessa mutationer ligger i delar av genomet som inte tycks ha någon funktion. Eftersom mutationer så vitt vi vet är slumpartade måste detta tyda på att vi ärvt dem från en gemensam stamform.

I likhet med många apor behöver vi människor få C-vitamin med kosten, detta till skillnad från de flesta andra fyrfotadjur som kan syntetisera det själva. Ett annat djur som inte heller kan syntetisera C-vitamin, är marsvinet. I båda fallen beror detta på att enzymet gulonolaktonoxidas (GULO, sista steget i syntesen av C-vitamin) muterats så att det inte längre fungerar. Genen som kodar för GULO består av 12 separata segment, s.k. exoner. Hos marsvinet fattas exon 5, och exon 6 är delvis borta. Hos människor, liksom hos schimpanser och makaker, saknas dock exon 1, 2, 3, 5, 6, 8 och 11 [1]. Detta talar starkt för att GULO-genen hos primater respektive marsvin skadats vid olika tillfällen. Det talar också starkt för att vi är släkt med andra primater, eftersom det är ytterst osannolikt att precis samma fel skulle uppstå vid flera tillfällen, oberoende av varandra. Anders Gärdeborn förklarar emellertid på sidan 76 att GULO-genen hos marsvin är deaktiverad på ett liknande sätt som hos människan, och att argumentet därför inte håller. Emellertid bygger Gärdeborns invändning på ett misstag, så argumentet håller utmärkt [2].

GULO-genen är ett exempel på en pseudogen, en skadad gen som inte längre fungerar. Vi har ca 20 000 pseudogener av olika slag i vårt genom. Det finns exempel på att pseudogener har fått en sekundär funktion, men det helt övervägande flertalet är ”döda” gener. Det innebär att mutationer som uppstår i pseudogener inte kommer att selekteras bort, utan kommer att ligga kvar som ett slags fingeravtryck i genomet.

Förutom pseudogener finns det stora mängder parasitärt DNA i genomet. En del av detta (ungefär 9 % av genomet) består av retrovirus, alltså virus-DNA som kan kopiera in sig till olika platser i genomet. En del av dessa bildar då och då nya kopior som man kan identifiera genom de mutationer de samlat på sig. Exempelvis har människan ett antal olika varianter av retroviruset HERV-K i sitt genom, men man hittar åtskilliga av just dessa varianter även hos apor (figur 1). Det finns ett mönster här; ju närmare släkt vi är (enligt gängse systematik), ju fler virusvarianter har vi gemensamt [3].



Figur 1: Konsensusfylogeni med olika kopior av retroviruset HERV-K inritade. Data från Lebedev, Y.B. et al. (2000).


Det här mönstret är svårt att förklara på annat sätt än att vi har ett gemensamt ursprung, och att olika varianter av HERV-K har kopierats in i genomet efter hand.

En annan typ av parasitärt DNA är retrotransposoner, som integrerar sig på samma sätt som retrovirus och som man kan följa på samma sätt. Ett stamträd som i stället bygger på typer av retrotransposoner som kallas LINEs och SINEs blir identiskt med det i bilden ovan [4]. En studie av s.k. Alu-element ger även den samma resultat [5]. Det finns åtskilliga andra molekylärgenetiska undersökningar som också visar på att människor och apor har ett gemensamt ursprung [6].

***

Detta är naturligtvis oerhört besvärande för Anders Gärdeborn, som på sidorna 75–76 gör vad han kan för att komma ur klämman. Han har tre invändningar. Den första är att vi inte kan utgå ifrån att pseudogener verkligen saknar funktion, och han hänvisar till resultat som tyder på att allt s.k. skräp-DNA skulle ha en funktion. Om det skulle visa sig att pseudogenerna verkligen har funktioner skulle de kunna ”vara skapade lika för likartade behov”. Som vi emellertid såg tidigare har det visat sig att spekulationerna att den allra största delen av cellens DNA skulle ha hittills okända funktioner grundade sig på felaktiga metoder [7]. Den kunskap vi har i dag säger att pseudogenerna (med ett fåtal undantag) verkligen saknar funktion.

Gärdeborns andra invändning är att: ”Det finns gott om gemensamma tryckfel som inte kan förklaras med ett gemensamt ursprung, vilket betyder att de måste kunna uppstå oberoende av varandra”. Som exempel tar han GULO-genen, men som vi såg ovan håller inte det argumentet. Sedan ger han inga andra exempel, trots att det skulle finnas gott om dem. Själv är jag inte medveten om att det skulle finnas några exempel på identiska ”tryckfel” som uppkommit oberoende av varandra i olika arter.

Den tredje invändningen är att det alltid skulle gå att gräva fram likheter:

”Om det finns så många frihetsgrader vid jämförelsen att likhet alltid går att bevisa så saknar det hela bevisvärde. Båda grupperna har många kopior av pseudogenerna och kanske är det så att det alltid går att finna ett par som alltid matchar varandra, oavsett om de har samma ursprung eller inte?”

Var skulle dessa ”frihetsgrader” finnas? När man i den ovan citerade studien jämförde kopior av pseudogener jämförde man kopior som låg på motsvarande plats i genomet, inte vilka pseudogener som helst [3]. Gärdeborn insinuerar här att forskare väljer ut resultat som ”stämmer” och förtiger andra. Enligt min erfarenhet fungerar inte forskning på det sättet.

***

I Gärdeborns bok betonas gång efter annan att ”evolutionisterna” leds in på fel väg av sina förutfattade meningar. Och visst är det så att vi styrs av vår förförståelse, det är det knappast någon som förnekar. Så vad händer då om vi i stället tar på oss ”skapelsetroende glasögon” och utgår ifrån att människor och apor är helt olika och inte har något gemensamt ursprung? Eftersom frågan är så brännande finns det många kreationister som studerat den – och vad har man då kommit fram till? Vi kan börja med att se hur man har tolkat sex bekanta fossilfynd, alltså om man har klassat dem som apa eller människa (tabell 1).


Tabell 1: Data från TalkOrigins: Fossil hominids, the evidence for human evolution.



Cuozzo klassar alla fynden som apor, Line klassar däremot alla som människor. Sedan finns det gott om uppfattningar däremellan – oenigheten är fullständig. Emellertid finns det också en del skrivet om vilka homininer som borde klassas som apor respektive människor (tabell 2). Hur ser det ut då?


Tabell 2: Data från Answers Research Journal 3 (2010), 71–90 och Genesisnet.



Inte heller här finns något som liknar samsyn. Om nu inte kreationisterna själva kan skilja en apa ifrån en människa, vem ska då kunna göra det? Den givna slutsatsen är att det inte finns någon absolut skillnad utan en glidande övergång, precis så som Darwin en gång förutsade.

Noter

[1] Lachapalle, M.Y., Drouin, G. (2010): Inactivation dates of the human and guinea pig vitamin C genes. Genetica 139, 199–207

[2] Ian Musgrave har på bloggen Panda’s Thumb påpekat att det varit ett misstag att använda råttans GULO-gen som referens, eftersom den i ett flertal positioner skiljer sig från andra däggdjur.

[3] Lebedev, Y.B. et al. (2000): Differences in HERV-K LTR insertions in orthologous loci of humans and great apes. Gene 247, 365–277

[4] Konkel, M.K. et al. (2010): LINEs and SINEs of primate evolution. Evolutionary Anthropology 19, 236–249

[5] Salem, A-H. et al. (2003): Alu elements and hominid phylogenetics. Proc. Nat. Acad. Sci. USA 100, 12787–12791

[6] Max, E.E. (2003): Plagiarized errors and molecular genetics. TalkOrigins

[7] van Bakel, H. et al. (2010): Most “Dark Matter” Transcripts Are Associated With Known Genes. PLoS Biology, 8, e1000371

Läs- och länktips

En både lättläst och vackert illustrerad bok som livligt kan rekommenderas är:

Zimmer, C. (2005): Smithsonian Intimate Guide to Human Origins. Smithsonian Books

TalkOrigins har en faktaspäckad sida om fossila homininer.

Wikipedia har en sida med många referenser och länkar.

[Ursprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]