Kreationismen och vetenskapen

av Lars Johan Erkell

Det är nu dags att sammanfatta den här serien av kommentarer till Intelligent skapelsetro. Anders Gärdeborn menar att han i sin bok diskuterar vetenskapliga frågor på ett vetenskapligt sätt, och hans kreationistiska perspektiv är lika vetenskapligt som det evolutionsbiologiska perspektivet. Han menar också att evolutionsteorin är ohållbar. Jag menar dock att han i sin bok tydligt dokumenterar motsatsen; kreationismen visar sig vara en pseudovetenskap som inte lyckats finna ett enda hållbart argument mot evolutionsteorin.

Först till frågan om vad vetenskap egentligen är. Anders Gärdeborn skriver på sidan 20:

”Man kan idka lika god vetenskap med skapelsetroende glasögon på näsan som med evolutionistiska. Jag menar till och med bättre eftersom många av naturens fenomen lättare låter sig förklaras i ett skapelsesammanhang än i en evolutionskontext.”

Att ha på sig skapelsetroende glasögon innebär enligt Anders Gärdeborn att man får kunskap både genom vetenskap och genom uppenbarelse (s. 21–24). Dessutom är det så att: ”I händelse av att de motsäger varandra menar jag att Bibeln är den mest pålitliga av de två” (s. 24). Tanken känns igen från medeltidens skolastiska teologi, där man såg naturfilosofin som ett legitimt sätt att få kunskap, men där uppenbarelsen ändå hade den centrala rollen. Emellertid frigjorde sig naturvetenskapen från religionen på 1600-talet, och en snabb utveckling blev följden. Centralt i naturvetenskapen är att man formulerar prövbara hypoteser, något som inte är möjligt om man hänvisar till en skapares okända avsikter. Som vi diskuterat i de första inläggen i serien blir därför vetenskapen med nödvändighet agnostisk; det går inte att arbeta praktiskt med uppenbarelser eller okända bakomliggande avsikter. Det finns vad jag vet inga exempel på en fungerande naturvetenskap som arbetar efter Gärdeborns premisser.

Kreationismen ställer sig med sitt skapelseperspektiv därför utanför den moderna vetenskapen, även om man kunde säga att den ägnar sig åt vetenskap i en medeltida mening. Man hör ibland anklagelser om att forskarna skriver om reglerna för vad som är vetenskap för att utesluta kreationismen. Emellertid finns det inga formella regler för vad vetenskap skulle vara; det finns en praxis som alla arbetar efter, och den finns för att det fungerar att arbeta på det sättet.

***

Hypotesprövningen är som sagt central i modern vetenskap. Förutsättningen är förstås att hypoteserna är falsifierbara, alltså att det ska vara möjligt att visa att de kan vara felaktiga. På sidan 74 skriver Anders Gärdeborn om detta:

”Oavsett hur den biologiska verkligheten ser ut ryms den i evolutionsläran. Passar likheten i evolutionsträdet har man en homologi. Passar den inte har man en analogi eller liknande. Det är svårt att tänka sig någon likhet eller olikhet mellan livsformer som inte evolutionsläran skulle hitta en förklaring på. En teori som förklarar allt förklarar dock i verkligheten ingenting. Genom att på detta sätt forma sig efter alla tänkbara fynd blir evolutionsläran resistent mot motbevisning, vilket i själva verket är en allvarlig brist hos en teori. Många menar att en sådan icke-falsifierbar teori i själva verket inte är vetenskaplig utan filosofisk.”

Ingenting kan vara felaktigare. Det finns många tänkbara iakttagelser som omöjligen skulle kunna fogas in i evolutionsteorin, exempelvis en fossil kanin i kambriska avlagringar eller en vitsippa utan DNA. I det här sammanhanget är det intressant att se vad Anders Gärdeborn skriver om skapelseperspektivet:

”Det står naturligtvis Skaparen fritt att kombinera ihop egenskaper hur han vill, precis som han gjort för näbbdjuret och fladdermusen. Det är ju just detta faktum som gör det svårt att sätta ihop organismerna i ett utvecklingsträd.” (s. 82)

”En skapelsetroende kan dock ta debatten med ro. Skulle det bevisas att det funnits dinosaurier med fjädrar visar det bara på ännu en kombination av egenskaper som Gud valde att förverkliga i sin skapelse. Det finns inget konstigt eller evolutionistiskt med det.” (s. 84)

Det är tydligt att Anders Gärdeborn här klassar sitt eget perspektiv som ovetenskapligt, eftersom det uppenbarligen kan hantera alla tänkbara observationer.

Den här bristen på falsifierbarhet finner man också i de otydliga begrepp som används. Begreppet ”information” är centralt i Gärdeborns resonemang, men definieras aldrig. Vi får veta att ”information” aldrig kan uppstå av sig själv, utan måste ha en intelligent orsak. Saken går dock inte att diskutera, och ännu mindre att falsifiera, eftersom vi aldrig får reda på vad ”information” egentligen är.

Likadant säger Gärdeborn kategoriskt att det inte existerar några mellanformer (fossila eller andra) mellan olika ”grupper”. Vilka ”grupperna” skulle vara får vi dock aldrig veta; då är det omöjligt att falsifiera påståendet. Jag vet inte om den här suddigheten är avsedd eller inte. Men visst är den bekväm.

***

Gärdeborn inleder sin bok med att säga sig vilja jämställa skapelseperspektivet med evolutionsteorin. Vi har redan citerat hans åsikt att ”skapelsetroende” respektive ”evolutionistiska glasögon” vetenskapligt skulle vara likvärdiga. Om skolans arbete skriver han på sidan 21:

”Det är till exempel vanligt att humanister och ateister beskyller skapelsetroende för att i skolans undervisning vilja ersätta evolutionsläran med Bibelns skapelseberättelse, och därför hävdar att den senare måste förbjudas. Men ingen skapelsetroende jag känner har denna agenda. Vad vi vill är att eleverna skall göras uppmärksamma på att evolutionism är en plattform på vilken man kan tolka vetenskapliga data, men inte den enda möjliga. Skapelsetro är en annan sådan möjlig plattform. Med denna förståelse för vad som är data och vad som är tolkningar kan sedan olika vetenskapliga landvinningar presenteras för eleverna tillsammans med hur bra de låter sig förklaras på de olika plattformarna. [...] Annars fullföljer den inte sitt uppdrag att vara saklig och allsidig.”

Det här låter ju vidsynt och tolerant. Kanske gäller detta skolans arbete, men i så fall bara det. En fortsatt läsning av boken visar att Gärdeborn inte alls ser saken så här. Han gör allt vad han kan för att visa att evolutionsteorin är felaktig, enligt min mening med oerhört dåliga argument. Sedan framhåller han sin bibliska skapelsetro som den riktiga skildringen av livets ursprung. Det är inte tal om att likställa perspektiven – evolutionsteorin är felaktig, skapelsetron är sann. Vidare läser vi på sidan 18:

”Skapelsetron är inte en konkurrent till evangeliet om Kristus. Den lägger grunden för evangeliet. Utan den förstår vi inte vårt skriande behov av Kristus som Räddare. Utan den blir talet om korset en dårskap.”

Här, liksom på många andra ställen, blir det klart att boken inte alls grundar sig i någon vetenskaplig diskussion – det handlar om förkunnelse och ingenting annat. Skapelsetron ”lägger grunden för evangeliet”. Evolutionsteorin är en ateistisk teori som ligger i vägen för skapelsetron och därmed för evangeliet, och därför måste den röjas undan. Logiken är glasklar.

***

Jag inledde den här serien med att säga att Gärdeborn ”bygger sin kritik på rader av felaktigheter och missförstånd. Den läsare som litar på Gärdeborns framställning får därför en helt skev bild både av vad vetenskap är och vad evolutionsteorin säger”. Förhoppningsvis har jag med denna serie av artiklar kunnat motivera mitt hårda omdöme, och förhoppningsvis har jag också kunnat rätta till ett och annat missförstånd.

Under läsningen har jag många gånger förvånat mig över hur en intelligent och välutbildad person som Anders Gärdeborn har kunnat göra så många fel och misstag som han faktiskt gör. Orsaken är förstås att han inte har kommit på allt detta själv; han har sammanfattat olika argument som han funnit i en stor, huvudsakligen amerikansk, kreationistlitteratur. Hans misstag är att han har trott på alla dessa argument utan att kontrollera fakta. Och att han trott på allt detta beror förstås på hans skapelseperspektiv – evolutionsteorin får inte vara korrekt; det handlar om grunden för evangeliet, det handlar om liv och död.

Att läsa kreationistlitteratur är en sällsam upplevelse – man kommer in i spegelvärld där perspektiven förvrängs och blir helt annorlunda, lite grand som i spegelhallen på Liseberg. Efter ett tag börjar man undra vad som egentligen är upp och ned, rätt och fel; kan det verkligen vara så att evolutionsteorin har massor av allvarliga fel? I det läget är det dags för en ”reality check”: man tänker noga igenom logiken i argumentet, och man granskar faktaunderlaget med hjälp av den vetenskapliga litteraturen. Jag har hittills aldrig varit med om att kreationistargumentet hållit; korthuset faller samman, varje gång.

Om man emellertid saknar biologisk sakkunskap, och om man tar Bibeln på stort allvar, kan det finnas en risk att man går vilse i den kreationistiska labyrinten. Allt verkar ju stämma; de olika kreationistiska författarna bekräftar ju varandra mest hela tiden, och argumenten verkar intuitivt vara riktiga, i alla fall om man inte nagelfar dem alltför noga. Och varför skulle man vilja det? Här finns en stark känsla av vi och dom – ”evolutionisterna” framställs som ateister, och evolutionsteorin inte sällan som en moraliskt förkastlig teori. Det kan nog kännas ganska bra i den kreationistiska bubblan – inte bara för att man kan känna att man har genomskådat det vetenskapliga etablissemanget, man kan nog också känna ett moraliskt överläge. Det lär, åtminstone i den amerikanska kreationistmiljön, dessutom finnas en regel som säger: never read the stuff from the other side [1]. Jag hoppas det inte är så i Sverige. I alla fall gäller det inte Anders Gärdeborn, som även läser evolutionsbiologisk litteratur.

Men hur ska man kunna göra en ”reality check” om man saknar biologisk sakkunskap eller vetenskaplig skolning? Utbildning är faktiskt inte så viktig här, det viktiga är att man använder sitt sunda förnuft. Låt oss tänka efter:
Är det i stället kreationisterna som är vansinniga? Inte alls. Anders Gärdeborn är logisk och konsekvent från den utgångspunkt han har. Och den är helt och hållet religiös, vilket framgår redan av bokens första sidor. På sidan 15–16 svarar han på frågan om skapelsefrågan är viktig; han kommer där fram till att evolutionsteorin står i vägen för Bibelns förkunnelse, och dessutom är moraliskt farlig. Lägg till det att skapelsetron ”lägger grunden för evangeliet”, och saken är klar – evolutionsteorin kan inte vara riktig. Och eftersom slutsatsen redan är etablerad och inte bygger på några vetenskapliga belägg, kan beläggen vara hur dåliga som helst; det ändrar ingenting.

***

Detta är alltså det sista inlägget i serien, och den har behandlat många ämnen jag som zoofysiolog inte är så väl insatt i. Då har jag behövt hjälp, och jag vill tacka vänner och kollegor jag har konsulterat under resans gång: tack ska ni ha, Christer, Donald, Göran, Malte, Martin, Martin, Sara, Staffan, Tony och Urban.

Kanske kommer jag med strödda inlägg i fortsättningen också, men nu vill jag avsluta med att önska Anders Gärdeborn och alla andra läsare en riktigt skön sommar.

Noter

[1] http://whyevolutionistrue.wordpress.com/2010/10/23/i-get-nice-letters-too

Läs- och länktips

För den som intresserar sig för den moderna kreationiströrelsen kan två böcker rekommenderas:
Lenny Flanks bok Deception by Design: The Intelligent Design Movement in America finns fritt tillgänglig på nätet.

Det finns mycket material om kontroversen mellan kreationismen och evolutionsteorin på nätet. Lämpliga platser att börja på är:
Anders Gärdeborn har varit ordförande i föreningen Genesis, på vars hemsida man finner länkar till andra kreationistiska hemsidor.

 [Ursprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]