Kambriska explosionen (I)

av Lars Johan Erkell

Ett argument som brukar dyka upp i kreationisternas kritik mot evolutionsteorin är att den så kallade kambriska explosionen – den epok från 510–525 miljoner år sedan då rikedomen på fossil ökar dramatiskt – på något sätt skulle vara oförenlig med evolutionsteorin. Vi ska syna argumentet i sömmarna.

Anders Gärdeborn börjar sin diskussion av den kambriska explosionen på s. 78 sålunda:

”Den bästa illustrationen på avsaknaden av övergångsformer mellan naturens grupper är den så kallade kambriska explosionen eller biologins big bang. Detta begrepp används för det faktum att i stort sett samtliga huvudgrupper av djur dyker upp i berget nästan samtidigt. Namnet kommer från att ’explosionen’ skett i ett sedimentärt bergslager som kallas kambrium som anses ha bildats för 500 till 550 miljoner år sedan. De huvudgrupper som dyker upp i det kambriska lagret kallas av biologer för ’fyla’ och de består av djur med en unik strukturell kroppsplan eller arkitektur.’

Det är lite oklart vart Gärdeborn vill komma med det här argumentet. Vill han säga att fossilen dyker upp så snabbt att evolutionsteorin inte kan förklara det, eller vill han säga att vi här ser spåren av en skapelse? Om han menar det förra, är det ett mycket svagt argument. Som vi påpekat tidigare ger inga vetenskaper perfekta och heltäckande förklaringar, och i det här fallet har vi stora luckor i det fossila materialet. Men det bevisar inte att en evolution inte ägt rum – som vi ska se finns det goda belägg för den saken.

Det är faktiskt lite egendomligt att Anders Gärdeborn lyfter fram det här argumentet – han är ungjordskreationist och använder en stor del av sin bok till att argumentera för att den etablerade vetenskapliga uppskattningen av jordens ålder är felaktig. Men om jorden skulle vara 6 000 år i stället 4,6 miljarder år, innebär det att forskarna räknat fel på nästan en miljon gånger. Trots att all världens geologer och paleontologer alltså måste vara riktiga klåpare, så godtar nu Gärdeborn deras datering. Han accepterar att lagerföljden ger besked om vid vilken tidpunkt olika former dyker upp, men menar att tidsintervallet (som han sätter till fem miljoner år) är alldeles för kort för att evolutionen ska kunna få fram alla dessa former.

Resonemanget är dödligt för hans argument att alla fossil avlagrats på en gång i syndafloden – i så fall hade det inte funnits tydliga gränser i lagerföljden, utan allt hade legat huller om buller [1]. Men nu godtar han synen att det finns tydliga lager som avsatts vid olika tidpunkter, och att tidsskalan omfattar hundratals miljoner år. Ett präktigt självmål.

***

Budskapet är alltså att ”i stort sett samtliga” fyla dyker upp på en gång, helt färdiga, i den kambriska explosionen. Till att börja med är det kanske en tredjedel av dagens fyla som dyker upp i kambrium, och inte alls ”i stort sett samtliga” [2]. Så medger Gärdeborn att det faktiskt finns fossil som är betydligt äldre än kambrium. Han noterar också att många av de fyla som finns i dag inte är kända som fossil, vilket betyder att fossilserien inte kan vara tillnärmelsevis komplett. Argumentet blir nu mycket svagare – hur kan han veta att det inte fanns föregångare till de kambriska formerna, och att det bara är så att vi inte har fossil av dem? Vi ska återkomma till detta i nästa inlägg.

Men om det nu hade varit så att alla fyla dyker upp på en gång – vad hade det visat? Var det den bibliska skapelsen som inträffade för sådär 530 miljoner år sedan? Hur kommer det sig då att man inte hittar några spår av människor i kambrium, utan i stället finner dem hundratals meter högre upp i lagerföljden? Det är inte lätt att förstå vart han vill komma.

***

Gärdeborn menar alltså att fyla skulle ha dykt upp helt färdiga i den kambriska explosionen. Han skriver på s. 78:

”Det märkliga (åtminstone för en evolutionist) är att dessa fyla dyker upp fullt färdiga i materialet, utan evolutionära föregångare.”

Ryggradsdjuren ingår i fylum Chordata, ryggsträngsdjur, och det innehåller förutom käklösa ryggsträngsdjur också fiskar, amfibier, reptiler, däggdjur och andra grupper vi är väl bekanta med. Om nu ett fylum dyker upp ”fullt färdigt” borde ju alla dessa grupper vara med – men den enorma variation och de komplexa strukturer vi finner hos dagens ryggradsdjur ser vi inget spår av i kambrium. De äldsta chordater vi finner, som Haikouella, har en mycket enklare kroppsbyggnad än senare former; den saknar t.ex. käkar och skelett. Man kan omöjligen hävda att fylum Chordata dök upp ”fullt färdigt”. Men Gärdeborn har en förklaring; på s. 191 läser vi:

”Vi kan inte sätta likhetstecken mellan fylum och grundtyp. Varje fylum kan bestå av flera grundtyper. Alla fyla finns troligen representerade i den kambriska explosionen, däremot inte alla grundtyper. En del dyker upp först senare i det fossila materialet. Det beror inte på att de skapades senare utan på att de dog senare, de flesta i syndaflodskatastrofen.”

Den förklaringen var inte lätt att förstå. Om alla djur skapades samtidigt, måste den första generationen av exempelvis reptiler haft en livslängd av 220 miljoner år, och sedan har dess avkomlingar fått en normal livslängd och dött på vanligt sätt? Eller hur i all världen ska man förstå det här? Om man i stället använder den bibliska tidsskalan med tusentals år är det kanske lättare att få ihop, men då faller hela argumentet med att vi skulle ha tydliga, daterbara skikt i lagerföljden, och därmed hela resonemanget kring en plötslig kambrisk explosion.

***

Gärdeborn utgår i sitt resonemang från att fyla ”består av djur med en unik strukturell kroppsplan eller arkitektur”, vilket måste betyda att varje djur tveklöst måste höra till något fylum. Men hur många fyla finns det? Gärdeborn anger, alldeles korrekt, att ”Det finns 40-talet fyla” (fotnot 63). Men om fyla nu hade haft helt unika drag borde man väl kunnat ange ett exakt antal?

I själva verket är det inte alls klart hur många fyla det finns. Precis som vi diskuterat tidigare är det svårt att finna en fungerande indelning i tydliga grupper, och det gäller här också. Fyla uppvisar inte bara olikheter, de har också likheter som gör att man kan gruppera dem efter likhet (figur 1).



Figur 1: Fyla (vänstra kolumnen) kan grupperas efter inbördes likhet.


Vi ser det mönster av grupper inom grupper som är så typisk för biologisk klassifikation, och vi anar också en trädstruktur med successiva förgreningar.

I vilken nivå hittar vi nu de unika strukturella kroppsplaner Gärdeborn talar om? Om vi tittar på vårt eget fylum ryms det med några andra inom gruppen deuterostomer, som bland annat kännetecknas av att nervsystemet ligger på ryggsidan medan kärlsystemet ligger mer på buksidan av kroppen – en alldeles speciell arkitektur. Som framgår av bilden kan deuterostomerna i sin tur grupperas tillsammans med protostomerna inom gruppen Bilateria, som har en gemensam grundplan med huvudända/svansända, ryggsida/buksida och spegelvända vänster- och högersidor. Så kan man fortsätta med nivå efter nivå.

Det är tydligt att det inte finns några helt unika arkitekturer, alla grupper delar drag med andra grupper. Precis det resultat man skulle vänta sig av en evolutionär process.

Noter

[1] Tillägg 2011-04-15: Anders Gärdeborn påpekar att han i sin bok ägnar betydande utrymme åt att förklara hur syndafloden kunnat avsätta tydliga fossillager.

[2] http://www.ucmp.berkeley.edu/phyla/metazoafr.html

Läs- och länktips

Den kambriska explosionen behandlas i kapitel 7 i:

Prothero, D.R. (2007): Evolution. What the fossils say and why it matters. Columbia University Press.

En trevlig populärvetenskaplig bok i ämnet är:

Brasier, M. (2009): Darwin’s lost world. The hidden history of animal life. Oxford University Press

Det finns flera bra artiklar att ladda ner från nätet:

Miller, K.B. (2011): The Cambrian “Explosion”, Transitional Forms, and the Tree of Life. BioLogos Foundation

Morris, S.C. (2006): Darwin’s dilemma: the realities of the Cambrian ‘explosion’. Phil. Trans. R. Soc. B., 361: 1069–1083.

Morton, G-R. (2001): Transitional Forms and the Evolution of Phyla. Perspectives on Science and Christian Faith 53: 42–51.

Wikipedia har en innehållsrik artikel med många referenser och länkar.

[Ursprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]