Intelligent design

av Lars Johan Erkell

Intelligent design (ID) är ett begrepp som nog de flesta hört talas om. Det sägs vara ett vetenskapligt alternativ till evolutionsteorin, och särskilt i USA har kreationister arbetat intensivt för att ID ska tas upp i skolans biologiundervisning. I den amerikanska debatten framhåller ID-förespråkarna med stor emfas att ID inte har något som helst med religion att göra, utan att det är ett helt vetenskapligt projekt. Emellertid är det fullständigt klart att det i själva verket handlar om att man vill få in någon form av kreationism i skolans biologiundervisning. Man får ge Anders Gärdeborn ett erkännande för att han inte spelar med i den här teatern, utan öppet och ärligt säger vad det handlar om: ”designern” är Bibelns Gud.

En vetenskaplig teori ska kunna beskriva och förklara olika fenomen utifrån grundläggande principer. Om vi tar evolutionsteorin som exempel, innehåller den principen om gemensam härstamning. Den säger att dagens alla livsformer evolverats ur tidigare former, och att graden av likhet mellan två arter därför har ett samband med vilken deras gemensamma stamform var. Denna princip kan förklara varför systematiken uppvisar en hierarki av grupper inom grupper – ett mönster man inte kunde förstå innan Darwin kom med sin teori (mer om detta i ett senare inlägg). Principen förklarar också de mönster man kan se i fossilserien.

Man kan gå vidare med att beskriva och förklara många andra fenomen än systematiken med evolutionsteorin som grund. Teorin gör just detta – den är ett redskap för att beskriva världen, och den förklarar varför den ser ut just som den gör.

***

Hur beskriver och förklarar då ID-teorin världen? Anders Gärdeborn skriver på s. 119:

”ID studerar mönster i naturen som bäst kan förklaras med en bakomliggande intelligens. Man argumenterar för att naturen är full av design, att design kräver en designer och att designern måste vara intelligent. Slutsatsen blir att det ligger en intelligens bakom naturen.”

Det skulle alltså finnas ”mönster i naturen” som ”bäst kan förklaras” av en bakomliggande intelligens i form av en designer. De ”mönster i naturen” man talar om är system som är så komplexa (paradexemplet är bakterieflagellen) att man i dag inte har några säkra evolutionära förklaringar på hur de skulle ha evolverats. Eftersom det inte finns någon tillfredsställande förklaring utgår man från att det inte kan finnas någon ”naturlig” förklaring, och menar att en designer är enda alternativet.

Men hur ser då ID-förklaringarna ut? Vilken ID-teori beskriver bakterieflagellens struktur och förklarar hur den uppkommit? Som vi ska diskutera närmare i följande inlägg känns flagellens beståndsdelar igen från andra system i bakteriecellen; hur förklarar man det? Kunde inte designern börjat från början med specialdesignade komponenter – det borde väl rimligtvis kunnat ge en ännu bättre design?

Ingen av dessa frågor går att besvara eftersom vi inte vet något om designerns identitet, avsikter, arbetssätt eller möjligheter. Ska vi kunna ställa upp en förklaring måste vi ha något att utgå ifrån, och det har vi inte här. Enligt evolutionsteorin måste det emellertid vara så att bakterieflagellen består av komponenter som redan finns i cellen, eller evolverats från sådana. Alltså precis det vi ser. Exakt hur det gick till när bakterieflagellen uppstod kan evolutionsteorin (ännu) inte redogöra för, men det kan inte ID-teorin heller. Emellertid har vi möjligheter att ställa upp evolutionsbaserade hypoteser som vi kan pröva, något som är omöjligt med ID-teorin. Det är svårt att se att ID-teorin ger en ”bättre” förklaring här.

Så här kan man fortsätta med exempel efter exempel. Eftersom vi inte vet något om hur designern arbetar kan vi bara konstatera att designern uppenbarligen ville ha saker och ting just som de är, men det gör oss knappast klokare. Däremot kan evolutionsteorin förklara för oss att larynxnerven tar en märklig omväg runt aorta eftersom vårt nerv- och kärlsystem härstammar från fiskarnas, eller att vi på fosterstadiet har päls eftersom vi härstammar från former med päls, eller att våra visdomständer och blindtarmens appendix är ett arv från växtätande förfäder, eller att … listan kan göras mycket lång.

ID-teorin kan alltså inte ge några vetenskapligt intressanta svar; den kan inte säga något om vilka lagar som styr naturen annat än att hänvisa till designerns godtycke. Den kan därför inte säga något om varför världen ser ut just som den gör, och inte heller ge oss några prövbara hypoteser. Den ger inga förklaringar, utan utgår tvärtom från att man inte ska kunna ge några förklaringar. Den består enbart av påståendet att någon högre intelligens ligger bakom livets olika former.

ID-teorin svarar därför på en annan fråga än vad vetenskapen gör; den svarar inte på frågan om hur saker och ting går till, utan frågar om det finns en högre vilja bakom det som händer. ID-teorin är alltså ingen vetenskaplig teori; den är i grund och botten ett gudsbevis.

***

Tanken bakom intelligent design är lätt att känna igen som det så kallade teleologiska gudsbeviset, vilket kan formuleras så här [1]:

Förutsättning 1: Världen har likheter med en maskin av något slag.

Förutsättning 2: Vi vet av erfarenhet att maskiner skapas av intelligenta konstruktörer.

Slutsats: Världen har skapats av en intelligent konstruktör.

Man ser att slutsatsen inte logiskt följer av förutsättningarna – det som gäller maskiner som konstruerats av människor gäller inte nödvändigtvis för levande varelser. För att försöka komma ur den här klämman kan man hävda att designen i naturen är så tydlig att det som ser ut som design i naturen också självklart måste vara en produkt av intelligent design. Som biolog har jag svårt att inse detta – visst kan det finnas likheter mellan mänsklig design och ”naturlig” sådan, men samtidigt är skillnaderna mycket påtagliga [2].

Hela ID-resonemanget bygger på förutsättningen att vi kan känna igen oss i designerns sätt att arbeta – det vi tycker är förnuftigt och funktionellt är också det designern har tyckt vara förnuftigt och funktionellt. Men har vi egentligen rätt att anta det? En skapare med förmåga att skapa ett helt universum måste rimligtvis ha ett väsen (psyke? intelligens? medvetande? sinne?) av den digniteten att vi inte kan hoppas på att ens börja förstå det med våra begränsade hjärnor. En sådan skapare måste vara i grunden obegriplig för oss; hur ska vi då kunna förstå en design som rimligtvis går långt utanför vår fattningsförmåga?

***

Discovery Institute – den amerikanska tankesmedja som är centrum i ID-kampanjen – publicerade nyligen en artikel [3] där man hävdade att ID-teorin ”hjälpt vetenskapen” att generera ny kunskap. I artikeln ger man 13 exempel på att ID har ”inspirerat” eller ”hjälpt” forskare att förklara eller förstå något fenomen. Inspiration är nog bra, men vad man behöver är prövbara ID-hypoteser, vilket som sagt är svårt att åstadkomma – vet man inte något om designern kan man inte formulera grundade hypoteser.

Emellertid påpekas det inte i artikeln att det faktiskt finns ett fall (det nionde i listan) där man verkligen har ställt upp en prövbar ID-hypotes och fått den publicerad [4]. Man utgick i det fallet från att en viss struktur i cellen – centriolen – påminde om en mikroskopisk turbin, och ur detta slöt man sig till att centriolen faktiskt var en designad turbin. Logiken tycks ha varit att om något ser designat ut, så är det också designat. Ur detta ville man förklara kromosomernas rörelser vid celldelning, men man testade inte hypotesen experimentellt. Det gjorde nu inte så mycket, för just när hypotesen publicerats kunde forskare som arbetade på vanligt sätt visa hur det med stor sannolikhet går till när kromosomerna rör sig [5]. Förklaringen grundar sig på s.k. motorproteiner man känner till sedan tidigare, och turbinhypotesen kunde nu läggas i papperskorgen. Det borde senast vid detta tillfälle stått klart för alla vad den här ID-hypotesen egentligen var: en förflugen tanke utan verklighetsanknytning som ledde rakt in i en återvändsgränd. Ändå citeras nu detta haveri som ett exempel på framgångsrik ID-forskning.

***

Trots allt detta menar Anders Gärdeborn att ID är vetenskaplig – men det är i så fall en vetenskaplig teori som hittills inte lyckats frambringa ett enda konkret resultat. Han lägger fram fem argument för att ID är vetenskap. Vi fortsätter med att granska dem i de kommande sex inläggen.

Noter

[1] Den här varianten av beviset är hämtad från David Humes klassiska kritik av argumentet i Dialogues Concerning Natural Religion från 1779.

[2] Se kapitel 4 (Om maskiner och molekyler) i:

Erkell, L.J. (Red.) (2009): Djuren och människan. Om den moderna biologin och dess världsbild. Studentlitteratur

[3] http://www.evolutionnews.org/2010/11/does_intelligent_design_help_s040781.html

[4] Wells, J. (2005): Do Centrioles Generate a Polar Ejection Force? Rivista di Biologia / Biology Forum, 98, 71–96.

[5] Brouhard, G.J., Hunt, A.J. (2005): Microtubule movements on the arms of mitotic chromosomes: Polar ejection forces quantified in vitro. Proc Natn. Acad. Sci. USA, 102:39, 13903–13908

Läs- och länktips

Intelligent design diskuteras mer utförligt i kap. 3 (Evolution eller design?) i:

Erkell; L.J. (Red.) (2009): Djuren och människan. Om den moderna biologin och dess världsbild. Studentlitteratur

ID-rörelsen granskas i följande böcker:
Filosofen John Wilkins diskuterar designbegreppet på sin blogg Evolving Thoughts.

Det finns också gott om ID-kritiska artiklar som är tillgängliga på nätet. Lämpliga platser att börja på är:
En rik källa till information om evolutionsteorin och kontroversen med kreationismen är:

http://www.talkorigins.org

Wikipedia har en serie artiklar under rubriken ”Intelligent Design”, och här finns många referenser och länkar.

Det finns några populärvetenskapliga artiklar på svenska att ladda ner:
Det finns också ett antal hemsidor med material som stöder ID-rörelsen, t.ex.:
Den svenska föreningen för skapelsetroende, GENESIS, har en del ID-relaterat material.

[Ursprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]