”Intelligent design” fick sin dom

av Lars Johan Erkell

Mången läsare har kanske under senare tid märkt av en ökad mediaexponering av något som kallas ”Intelligent design”, och detta i samband med skolundervisning och domstolsförhandlingar. Hur hänger nu detta ihop?

Begreppet ”Intelligent design” (ID) dyker upp i den amerikanska kreationiströrelsen (en rörelse som hävdar att Bibelns skapelseberättelse är sann, och att evolutionsteorin är felaktig) i slutet av 1980-talet [1]. Det går tillbaka på William Paleys ofta citerade naturteologiska argument från 1802, som kan sammanfattas så här:

Om man finner ett komplicerat och ändamålsenligt föremål som t.ex. en klocka, kan man sluta sig till att den gjorts av en urmakare. Men man ser också att t.ex. ögat är komplicerat och ändamålsenligt; alltså måste någon ha skapat även det.

Detta argument är i sin tur en variant av det teleologiska gudsbeviset som sedan medeltiden setts som ett av de starkaste gudsbevisen:

Världen kan inte ha tillkommit av en slump. Den är så ordnad och så ändamålsenlig att någon måste ha skapat den. Alltså finns Gud.

Men när Darwin lade fram sin evolutionsteori 1859 lanserade han en teori för hur naturens komplicerade och ändamålsenliga strukturer skulle kunna ha utvecklats helt enligt naturlagarna, utan någon skapare. Därmed krossade han också det teleologiska gudsbeviset, och det lär vara just detta som var orsaken till mycket av det förbittrade motstånd hans teori mötte – Gud behövdes ju inte längre i förklaringen.

Vad skiljer då den moderna ID-teorin från dessa äldre, teologiska argument? Ingenting, i grund och botten. Man har bytt ut orden ”Gud” eller ”skapare” mot ”intelligens” eller ”designer”, och man har strukit alla referenser till Bibeln. Det i sammanhanget inflytelserika Discovery Institute (en konservativ kristen tankesmedja) sammanfattar argumentet så här:

”The theory of intelligent design holds that certain features of the universe and of living things are best explained by an intelligent cause, not an undirected process such as natural selection [2].”

Logiken är fortfarande gudsbevisets: det går inte att förklara naturens mirakulöst komplicerade och ändamålsenliga strukturer genom s.k. naturliga orsaker. Och vad kan det vara för en slags ”intelligent orsak” som formar universum och de levande varelserna på ett sätt som går utanför naturens lagar, om det inte är Gud?

Vad har nu detta i en domstol att göra?
I det amerikanska samhället spelar rättsväsendet en aktiv roll i den politiska processen på ett sätt som vi inte är vana vid från vårt svenska samhälle. Speciellt för USA är också den starka kreationiströrelse som växte fram på 1920-talet, framför allt i mellanvästern och södern. Denna lyckades 1925 få igenom en lag som förbjöd skolorna i Tennessee att i sin undervisning påstå att människan utvecklats från djur. Det var då naturligt för ACLU (American Civil Liberties Union) att gå den rättsliga vägen för att försöka få upp lagen i Högsta Domstolen, där man räknade med att den skulle fällas eftersom den stred mot grundlagens krav på åtskillnad mellan kyrka och stat. ACLU provocerade därför fram en rättegång. Man fick en lärare, John Scopes, att undervisa om människans evolution, vilket ledde till att han åtalades i den spektakulära ”aprättegången” i Dayton 1925, en rättegång som följdes av hela nationen och som blivit ämne för filmer, teaterpjäser och många böcker. Scopes fälldes, men på grund av en juridisk teknikalitet överklagades inte domslutet och Högsta Domstolen fick aldrig ta ställning i frågan.

Emellertid kom en liknande lag från Arkansas inför Högsta Domstolen 1968 och fick där sin definitiva dom: den befanns strida mot grundlagen eftersom den gynnade en bestämd religiös uppfattning. Det gick alltså inte längre att förbjuda evolutionsundervisning, och kreationiströrelsen fick byta fot. Lösningen var att tona ned det religiösa budskapet och i stället hävda att det fanns vetenskapliga belägg för att jorden och livsformerna plötsligt skapats för några tusen år sedan. Creation Science var född, och man krävde att denna nya vetenskap skulle få lika mycket tid i biologiundervisningen som evolutionsteorin. Denna Creation Science gick emellertid 1987 samma öde till mötes i Högsta Domstolen som tidigare lagen från Arkansas.

Vad skulle kreationisterna göra nu? Att ge upp var inte att tänka på. Svaret var Intelligent design – en teori utan syftningar på vare sig Gud, Bibeln eller skapelsen! Man utformade en strategi för att brett lansera ID som en vetenskaplig teori som kunde ge svar på de frågor evolutionsteorin gick bet på. Men detta försök att göra vetenskap imponerade inte på den vetenskapliga världen. Den framhöll den fullständiga bristen på empiriska evidens för denna nya teori, och att ID-teorin överhuvudtaget inte kunde ställa upp några prövbara hypoteser – ett måste för varje vetenskap. Men det faktum att ID inte accepteras som vetenskap verkar inte bekymra kreationiströrelsen, troligen eftersom man inte har fokus primärt på forskarsamhället utan snarare på allmänhet, journalister, politiker och andra beslutsfattare. Med skicklig retorik är det möjligt att övertyga en målgrupp utan vetenskaplig bakgrund. Och med den starka koppling till den religiösa högern ID har, kan man komma långt i USA[3]. Det har man också gjort, de politiska och opinionsmässiga framgångarna har varit stora.

Dessa framgångar leder oss tillbaka till juridiken, och till den kristna advokatbyrån Thomas More Law Center (TMLC) vars motto är att vara ”den troendes svärd och sköld” [4]. Man var här så säker på ID-teorins styrka att man ville provocera fram en rättegång mot undervisning om ID i skolan på samma sätt som ACLU provocerade fram aprättegången 1925. Målet är att slutligen få upp fallet till Högsta Domstolen, för att få ID erkänd som ett vetenskapligt alternativ till evolutionsteorin. Detta skulle ge ID självklar rätt att ingå i skolans biologiundervisning. Sökandet efter en skola som ville ställa upp på planerna började år 2000, och 2004 nappade skolstyrelsen i den lilla staden Dover, Pennsylvania [5] .

Vad hände i Dover?
Den ID-vänliga majoriteten i skolstyrelsen drev igenom att all undervisning i evolution skulle föregås av att en officiell deklaration lästes upp för eleverna [6]. I denna förklarades bl.a. att det fanns oförklarade luckor i evolutionsteorin, och att ID fanns som ett alternativ till evolutionsteorin. Vidare hänvisade man till en bok, Of Pandas and People, som fanns i skolbiblioteket tillsammans med annat material som informerade om ID. Det dröjde inte länge förrän skolan stämdes av elva föräldrar som ansåg att deras barn utsattes för en religiös påverkan de inte kunde acceptera. Och så var stenen i rullning.

Skolan och föräldrarna stod inte ensamma. ACLU åtog sig att gratis företräda föräldrarna, och TMLC hade åtagit sig att likaledes gratis försvara skolan. Och massmedia hakade på; den lilla staden belägrades av besökare. Rättegången utvecklade sig till en katastrof för skolstyrelsen och TMLC. Domen kom dagarna före jul 2005 och slog entydigt fast att ID inte var någon vetenskaplig teori utan en religiöst grundad ståndpunkt [7]. Därmed var det inte möjligt att ta upp ID i biologiundervisningen utan att bryta mot konstitutionen. Som sten på bördan kom att även om TMLC hade ställt upp gratis, så måste nu skolstyrelsen i Dover betala ACLU:s rättegångskostnader på drygt en miljon dollar.

Varför förlorade ID-anhängarna rättegången?
Man kan fråga sig vad det var som fick TMLC att driva detta mål; så här i efterhand förefaller det ha varit en hopplös uppgift. För att inte köras ut från skolundervisningen som tidigare kreationistbaserade strategier måste man övertygande argumentera för framför allt tre huvudpunkter.

  1. Man måste visa att ID är en vetenskaplig teori som debatteras som ett seriöst alternativ till evolutionsteorin. Ett grundkrav på en vetenskaplig teoribildning är att den ska kunna generera prövbara hypoteser – detta är helt nödvändigt för att man ska kunna testa teorin mot verkligheten. Och däri ligger också styrkan hos naturvetenskapen, dess teorier granskas och prövas oupphörligen. Men det går inte att ställa upp några prövbara hypoteser kring ID med mindre än att vi har någon kunskap om ”designerns” egenskaper och avsikter, så att vi kan göra förutsägelser om hur världen borde vara beskaffad, för att sedan testa dessa förutsägelser. Nu har vi ingen kunskap om ”designern”, och det är därför omöjligt att ställa upp några hypoteser. Därför är inte ID en teori i vetenskaplig mening, den är ett påstående och ingenting annat.

    För att komma ur detta dilemma hävdade man under rättegången i stället att definitionen på vetenskap måste vidgas, men tvingades då erkänna att en definition som är vid nog att inkludera ID också omfattar t.ex. astrologi. I linje med detta har man inom ID-rörelsen under senare år lanserat en ny slogan, ”teach the controversy”, och hävdar att det stärker elevernas kritiska tänkande om de exponeras för olika tankar och idéer och sedan får dra sina egna slutsatser. Det låter ju vidsynt och klokt, men vilka alternativa teorier kan man ta upp i skolan? Om man ställer kravet att alternativa teorier måste uppfylla etablerade krav på vetenskaplighet, utesluts ID. Om man i stället vidgar definitionen av vetenskap så som ID-rörelsen önskar, får man förutom t.ex. astrologi och alkemi också bereda plats för diverse rasläror. Och förintelseförnekarna måste få sin plats i historieundervisningen...

    Det går heller inte att påvisa en normal vetenskaplig debatt kring ID i den vetenskapliga litteraturen; den finns helt enkelt inte. Skälet är enkelt: det går inte att debattera en teori som hittills inte lyckats presentera ett enda experimentellt resultat.

  2. Man måste visa att evolutionsteorin är så full av luckor att den över huvud taget inte är hållbar, och eleverna därför måste få veta detta. Att det finns luckor i vår kunskap om evolutionen (liksom i all vetenskaplig kunskap) är en självklarhet: evolutionen är en historisk process där många avgörande händelser ägde rum för mycket länge sedan, och spåren av dessa är mycket fragmentariska – om de alls finns kvar. Men viktigare är att allt det man faktiskt känner till understödjer evolutionsteorin eller är åtminstone förenligt med den. Det finns inga klara fakta som direkt motsäger teorin.

    Detta är saker man inom ID-rörelsen inte är särskilt intresserad av att diskutera. I stället framhäver man luckorna och ser dem som bevis på att evolutionsteorin är felaktig. Man menar att det som i dag är oförklarat i själva verket är helt oförklarbart, och att evolutionsteorin därför är ohållbar. Emellertid är en bevisföring med stöd i den egna okunnigheten (argumentum ad ignorantiam) ett klassiskt logiskt misstag. Det går aldrig att veta om det som är obekant i dag kanske kan få sin förklaring i morgon – vetenskapshistorien kan presentera långa listor på frågetecken som har rätats ut med tiden.

    Försvarets huvudvittne, biokemisten Michael Behe, publicerade 1996 boken Darwin’s Black Box, som uteslutande baserar sig på denna typ av argument: han radar upp ett antal exempel på kunskapsluckor han menar är omöjliga att fylla, och påstår att det är tydligt att vetenskapen nu har nått en slutlig gräns för sina möjligheter att förklara livets mekanismer. Under det decennium som gått sedan dess har det emellertid visat sig att den vetenskapliga utvecklingen raskt fyller igen dessa luckor. När han i rätten konfronterades med travar av böcker och publikationer som motbevisade hans tes viftade han bort dessa som ”otillräckliga”.

    Vidare utgör en svaghet i en teori ingalunda automatiskt ett stöd för en annan teori. Denna slutsats är ytterligare ett bekant logiskt misstag, ”den falska dikotomin”: man förutsätter att det bara kan existera två teorier, t.ex. evolution och ID, och att varje brist i evolutionsteorin automatiskt stöder ID. Nu är det omöjligt att bevisa att det kan finnas högst två teorier, och det råder heller ingen brist på teorier för livets uppkomst och utveckling. Varje teori måste emellertid bedömas utifrån sina egna förtjänster, och hittills är det bara evolutionsteorin som klarat en empirisk prövning.

  3. Man måste visa att ID inte är en variant av kreationism, och över huvud taget inte är religiöst förankrad. Då ID-rörelsens företrädare framträder inför ett religiöst auditorium yttrar de sig gärna i tydligt religiösa termer. Phillip Johnson, som kallats ID-rörelsens fader, har t.ex. sagt: ”Our strategy has been to change the subject a bit so that we can get the issue of intelligent design, which really means the reality of God, before the academic world and into the schools [8].” Den strategi som åsyftas är den s.k. wedge-strategin, som syftar till att krossa den moderna materialistiska vetenskapen och i stället införa någon sorts teistisk vetenskap med kristna förtecken. Hur denna (förmodat överlägsna) teistiska vetenskap skulle se ut, och hur den skulle arbeta, ger man emellertid inga upplysningar om. Strategin beskrivs i det s.k. Wedge-dokumentet [9].

    Det vittnades under rättegången från flera håll om att de drivande medlemmarna av skolstyrelsen i Dover hade en tydligt religiös avsikt med sitt ID-initiativ. De utpekade förnekade ivrigt detta, så ivrigt att två av dem nu riskerar åtal för mened sedan komprometterande material (kvitton, videoinspelningar) lagts fram i rätten.

    Vidare är författarna till den bok man rekommenderade eleverna att läsa, Of Pandas and People, kända som kreationister. Boken publicerades 1989, men professor Barbara Forrest, som ägnat mycket arbete åt att granska kreationiströrelsen, har spårat upp ett antal utkast till boken, det första från 1983. I de utkast som skrevs innan domen mot kreationismen föll 1987, förekom begreppet kreationism överallt i texten. I det utkast som skrevs efter domen var emellertid kreationismen genomgående utbytt mot intelligent design, medan texten i övrigt var i stort sett oförändrad [10]. Försvaret lyckades heller inte förklara vad det skulle vara för en designer som format livet och universum på ett sätt som går utanför naturlagarna, men som ändå inte kan ses som någon sorts Gud. Och om någon uppgift är omöjlig, så är det väl denna.
Vad händer nu?
Domen har redan efter några veckor fått konsekvenser utanför Dover. En skola i Lebec, Kalifornien, erbjöd filosofikursen ”The Philosophy of Design” som visade sig vara ren propaganda för kreationism och intelligent design. Detta ledde till att några föräldrar stämde skolan. Med tanke på domen i Dover, och med tanke på att detta skulle bli dyrt, bestämde sig skolstyrelsen för att lägga ner kursen i januari 2006 [11].

Frågan är om det blir några fler ID-rättegångar efter Dover. Det är inte uteslutet: olika initiativ för att lansera ID i skolan finns i flera stater, och advokaterna på Thomas More Law Center har uppenbarligen inte tagit lärdom av sitt förödande nederlag i Dover utan är beredda att ställa upp i rätten igen.

En sak är dock säker, och det är att kampen fortsätter. Begreppet Intelligent design är nog förbrukat, men ID-gurun William Dembski har redan lanserat ett nytt namn på det gamla gudsbeviset: Intelligent Evolution [12]!

Noter

[1] En bra sammanfattning av ID-rörelsens argument finns här.

[2] https://www.discovery.org/id/faqs/#questionsAboutIntelligentDesign

[3] http://www.texscience.org/files/discovery.htm

[4] https://www.thomasmore.org/about/about-the-thomas-more-law-center-1

[5] Goodstein, L (2005): In Intelligent Design Case, a Cause in Search of a Lawsuit, New York Times.

[6] Skolans officiella deklaration återfinns här.

[7] Domen (på 139 sidor) finns här. En sammanfattning av domen kan man finna här.

[8] https://en.wikipedia.org/wiki/Phillip_E._Johnson

[9] Wedge-dokumentet är ett internt memorandum från Discovery Institute (DI) som lades ut på Internet 1999. DI har senare medgivit att dokumentet är autentiskt. Dokumentet finns (med kommentarer) på EvoWiki. Se även denna sida på Wikipedia.. DI:s försvar för dokumentet kan läsas här.

[10]

[11]

[12]

[Ursprungligen publicerad i Folkvett nr 1/2006.]