Icke-reducerbar komplexitet (II)

av Lars Johan Erkell

Efter de mer principiella resonemangen i föregående inlägg är det dags att diskutera exemplet med bakterieflagellen (figur 1) lite mer konkret, med utgångspunkt från den kunskap man har i dag.



Figur 1: Bakterieflagell av den typ som finns hos t.ex. colibakterien.


Det har forskats en hel del på systemet, och man har visat bl.a. följande [1]:
Av detta ser vi att det finns en stor variation bland de proteiner som bygger upp flagellen, och att många av dem har liknande funktioner i andra system. Det verkar därför inte alls orimligt att bakterieflagellen skulle kunna uppkomma genom nykombination och modifiering av strukturer som redan finns i cellen, och man har föreslagit olika scenarion för detta [2]. Nu behöver man i och för sig inte ställa upp några detaljerade modeller för hur flagellen bildats; Behes argument var att det var uteslutet att en flagell skulle kunna evolveras. Det kan man omöjligen påstå utifrån den kunskap som finns i dag.

Som vi diskuterade i förra inlägget kräver Behes resonemang att systemens delar är oföränderliga och att de enbart har den funktion som är relevant för det sammansatta systemet; det är emellertid tydligt att verkligheten ser helt annorlunda ut. Behes misstag är att han betraktar biologiska system som ett sorts Lego där man bygger ihop maskiner av oföränderliga delar; han missar helt den variation och den dynamik som är så typisk för levande varelser.

***

De stora och uppenbara bristerna i begreppet ”icke-reducerbar komplexitet” har naturligtvis gjort att det utsatts för en förödande kritik [3]. Man har också visat att andra system som Behe karaktäriserat som IC mycket väl kan ha evolverat. Detta gäller bl.a. blodkoagulationssystemet [4] och det adaptiva immunförsvaret [5].

Hur har då ID-förespråkarna förhållit sig till denna kritik? Anders Gärdeborn ignorerar alla invändningar – kanske känner han inte till dem. Behes reaktion på kritiken har varit att byta fot; i stället för att som tidigare acceptera ett rimligt scenario för hur ett icke-reducerbart komplext system skulle kunna ha evolverats, kräver han nu detaljerade beskrivningar av det exakta evolutionsförloppet. Han skriver 2005 i sin artikel Calvin and Hobbes are alive and well in Darwinland följande [6]:

”[...] that’s exactly what I ask of Darwinian claims – a mutation-by-mutation account of critical steps (which will likely be very, very many), at the amino acid level. [...] And not only a list of mutations, but also a detailed account of the selective pressures that would be operating, the difficulties such changes would cause for the organism, the expected time scale over which the changes would be expected to occur, the likely population sizes available in the relevant ancestral species at each step, other potential ways to solve the problem which might interfere, and much more.”

Detta är absurt. Ingen kommer någonsin att kunna ge förklaringar med denna grad av exakthet, och det vet Behe. Ändå reser han dessa omöjliga beviskrav samtidigt som han själv bara har en icke-förklaring att komma med. Men om man på detta sätt lägger ribban på marken för egen del, samtidigt som man vill lägga den orimligt högt för andra, blir resultatet att man inte blir tagen på allvar – i alla fall inte i den vetenskapliga världen. Det är den som kommer med ett påstående som har bevisbördan. Evolutionsbiologin kan i många fall formulera realistiska hypoteser om hur olika system kan ha evolverat, och i vissa fall har man kunnat ställa upp detaljerade modeller som visar hur processen förmodligen gått till, mutation för mutation [7]. Behes ”bevis” å andra sidan, består enbart i att andra forskare inte ska lyckas med att hitta hållbara förklaringar – och det är ju lätt ordnat, det är bara att ställa omöjliga krav på andras förklaringar. Han får dock betala det priset att hans kollegor tar avstånd från honom [8].

Sammanfattningsvis kan man konstatera att argumentet att system som uppvisar icke-reducerbar komplexitet omöjligen skulle kunna evolveras rent logiskt är ohållbart, och att forskningen undan för undan ger oss allt mer evidens för att sådana system verkligen kan utvecklas inom de ramar evolutionsteorin ger.

Noter

[1] Jones, D., 2008. Engines of evolution. New Scientist 197:2643, 40–43.

Pallen, M.J., Matzke, N.J. 2006. From The Origin of Species to the origin of bacterial flagel. Nature Rev. Microbiol. 4:10, 784–790.

[2] Matzke, N. J., 2006. Evolution in (Brownian) space: a model for the origin of the bacterial flagellum. TalkDesign

Wong, T., et al., 2007. Evolution of the Bacterial Flagellum. Microbe 2, 335–340.

[3] Irreducible Complexity and Michael Behe. TalkOrigins

Dunkelberg, P. 2003 Irreproducible Complexity Demystified. TalkDesign

Forrest, B.C., Gross, P.R. 2007: Biochemistry by design. Trends Biochem. Sci., 32:7, 301–310

Boudry, M. et al. 2010: Irreducible Incoherence and Intelligent Design – a look into the conceptual toolbox of a pseudoscience. Quarterly Rev. Biol. 85:4

[4] http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC164620/): Do Centrioles Generate a Polar Ejection Force? Rivista di Biol?tool=pubmed

[5] Inlay, Matt. Evolving Immunity: A Response to Chapter 6 of Darwin’s Black Box. TalkDesign

[6] http://www.toriah.org/science/evolution/behe-on-ID.htm

[7] Bridgham, J.T. et al. 2010 Protein Evolution by Molecular Tinkering: Diversification of the Nuclear Receptor Superfamily from a Ligand-Dependent Ancestor. PLoS Biology 8:10

[8] http://www.lehigh.edu/~inbios/news/evolution.htm

Läs- och länktips

Irreducible Complexity and Michael Behe. TalkOrigins

Dunkelberg, P. (2003): Irreproducible Complexity Demystified. TalkDesign

Forrest, B.C., Gross, P.R. (2007): Biochemistry by design. Trends Biochem. Sci., 32:7, 301–310

Boudry, M. et al. (2010): Irreducible Incoherence and Intelligent Design – a look into the conceptual toolbox of a pseudoscience. Quarterly Rev. Biol. 85:4

Wikipedia har en sida med många referenser och länkar.

Ytterligare material finns på:
[Ursprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]