Gud och evolutionsteorin

av Lars Johan Erkell

Tidningen Dagen har de senaste veckorna publicerat en serie insändare på det outslitliga temat Gud och evolutionsteorin. Först ut var tre forskare som hävdade att Evolutionsteorin uttalar sig inte om Gud. Evolutionens Gud en blodtörstig despot, genmälde Anders Gärdeborn, understödd av Göran Schmidt och Rolf Lampa som menade att Jo, evolutionsteorin uttalar sig om Gud!. Men vad säger evolutionsteorin om Gud egentligen?

Ingenting. Ingenting alls. Teorin är konsekvent materialistisk, och någon andlighet finns inte med på kartan. Vad diskussionen egentligen gäller är frågan ”vilken plats lämnar evolutionsteorin åt Gud?”, och svaret på den frågan är att det beror på – det beror på vilken gud man tänker sig. Med viss förenkling kan man identifiera tre huvudalternativ:

***

Deistens acceptans av evolutionsteorin och kreationisten förkastande av den är på sätt och vis oproblematiska; båda positionerna följer direkt ur respektive grundförutsättningar. Men det är inte lika enkelt för den liberalt troende – kan man tänka sig en gud som på ett påtagligt sätt ingriper i världen, men som ändå inte påtagligt bryter mot naturlagarna? Går detta ihop? Jodå, det finns flera saker som gör en sådan gud möjlig:

Modern naturvetenskap kan vara otroligt exakt, men det gäller inte i alla lägen, kanske speciellt när det gäller studier av levande varelser. Här skulle en gud kunna påverka mycket, men ändå kunna gå under radarn. Majoriteten av världens kristna kan också foga samman sin tro med vetenskapens världsbild; prästen och fysikern Sara Blom har detta att säga.

***

De tre författarna till den första insändaren, mikrobiologen Sebastian Ibstedt, genetikern Jesper Kronhamn och fysikern Daniel Sääf, verkar passa bäst in i den liberala kristna traditionen. Som forskare vet de att vetenskapen lämnar gott om utrymme åt Gud, och de inser också att priset för en bokstavstrogen bibelläsning är att man får förkasta biologi, geologi, kosmologi, arkeologi och många av fysikens grundläggande teorier.

Författaren till den andra insändaren, Anders Gärdeborn, har inga sådana betänkligheter. Han går rakt på sak: ”Evolutionens potentielle gud är en blodtörstig despot som slår ihjäl den svage.” Uttrycket ”evolutionens potentielle gud” visar att han står helt rotad i ett religiöst tänkande genom att han ser evolutionsteorin som en sorts religion. För evolutionen har ingen gud. Evolutionen vill ingenting. Evolutionsteorin utgår ifrån blind mekanik, orsak och verkan. Gärdeborn avslutar:

”Inom samtliga dessa områden är alltså Bibeln och evolutionen varandras diametrala motsatser. Detta har en enorm apologetisk betydelse. Om döden inte är ett resultat av människans synd blir synden en illusion. Om synden är en illusion blir även Guds lösning på syndens och dödens problem, Jesus Kristus, ett fantasifoster. Evolutionsteorin rycker undan grunden för evangeliet. Därför är den fullständigt oförenlig med biblisk kristendom.”

Klara besked. Evolutionsteorin och Bibeln är oförenliga, därför är evolutionsteorin felaktig. Men även om Gärdeborn inte vill kännas vid saken, förkastar han därmed stora delar av den moderna naturvetenskapen liksom också vetenskaplig metod. Men eftersom han i likhet med många andra kreationister sätter vetenskapen högt, hävdar han att den ateistiska vetenskapen kommit in på fel vägar och att en sann vetenskap bekräftar Bibeln. I sin bok Intelligent skapelsetro ger han smakprov på denna kreationistiska vetenskap – en härva av felaktigheter, missuppfattningar och logiska felslut. Jag har tidigare diskuterat boken i detalj.

Författarna till den tredje insändaren, Göran Schmidt och Rolf Lampa, är inne på samma linje som Gärdeborn. De skriver:

”Evolutionskritiken har inget att göra med bristande ärlighet eller vetenskaplig integritet hos dem som är anhängare av evolutionen, vilket artikelförfattarna antyder. Den består i att naturens strukturer och mönster bättre harmonierar med en värld skapad av Gud än med en gradvis utveckling från bakterie till människa. Olika premisser leder till olika slutsatser utifrån samma data."

Naturligtvis kan det finnas personer som känner att en världsbild med Gud i centrum ger en harmoni naturvetenskapen saknar – en fungerande naturvetenskap på biblisk grund existerar dock inte, något Gärdeborns bok tydligt demonstrerar. Men hur kommer Schmidt och Lampa fram till att evolutionsteorin faktiskt uttalar sig om Gud, som det står i artikelns titel? De skriver:

”Det faktum att ’humanister’ och andra kristendomsmotståndare utnyttjar evolutionsteorin som ett av sina främsta slagträn i polemiken mot troende understryker bara hur central ursprungsfrågan är. Evolutionsteorin uttalar sig visst om Gud!”

Evolutionsteorin skulle alltså uttala sig om Gud därför att den kan användas som slagträ i polemiken mot troende. Det var en märklig logik – låt försöka nysta upp den. Varför kan den användas som slagträ? Jo, därför att kreationister menar att de måste visa att evolutionsteorin är falsk för att kunna motivera sin speciella läsning av Bibeln. Deras bild av teorin är emellertid så verklighetsfrämmande att det är tacksamt att visa på orimligheterna i den, och det är också lätt att göra sig rolig över den. Perfekta instrument för en debatt.

Grundkonflikten är att genom att evolutionsteorin beskriver tillvarons grundläggande villkor och i någon mening vilka vi är, kommer den att sätta ramarna för ideologier och religioner som vill förklara världen på ett annat sätt. Och det leder inte sällan till konflikter.

Faktum kvarstår – det är inte så att evolutionsteorin uttalar sig om Gud, det är kreationister som uttalar sig om evolutionsteorin.

[Ursprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]