Finkalibrerade naturkonstanter

av Lars Johan Erkell

Ett annat av de fem argument som Anders Gärdeborn levererar för att stödja intelligent design kallar han ”finkalibrerade naturkonstanter”. Han menar att världen är inrättad precis så att det passar oss, vilket skulle tyda på att en designer måste ligga bakom det hela. Man kommer att tänka på Dr. Pangloss (från Voltaires roman Candide), som påstår att försynen har skänkt människan en näsa för att vi ska kunna ha glasögonen på den. Men det skulle ju också kunna vara så att vi har tillverkat glasögonen efter näsan, eller att livet uppstått med, och fått anpassa sig till, de förhållanden som faktiskt råder i universum.

Först kan man fråga sig om universum verkligen är så ”livsvänligt” som Gärdeborn vill göra gällande. Om vi oskyddade exponerades för de förhållanden som råder i princip överallt i universum hade vi dött på någon sekund. I hela detta ofattbart gigantiska universum vi känner, är det bara på den lilla, lilla jordens yta vi har en chans att överleva. Men man kan ju förstås hävda att universum är livsvänligt just här. Anders Gärdeborn skriver på s. 134–135:

”Universums beteende styrs av ett antal grundläggande naturkonstanter som till exempel ljusets hastighet, elektronens massa och elektronens laddning. Också storleken [av] naturens fyra fundamentala krafter – gravitationen, elektromagnetismen samt den starka och den svaga kärnkraften – styrs av naturkonstanter. Totalt finns ett tjugotal sådana grundläggande konstanter, och de påverkar universums beteende i stort och smått. [...] Om någon av dessa krafter hade avvikit bara något lite från sitt nuvarande värde så skulle [atom]kärnorna eller stjärnorna inte kunnat existera. Någon eller något har kalibrerat universum med kirurgisk precision.”

Men varför det? Slutsatsen följer inte ur förutsättningarna. Vad är det som säger att stjärnorna måste existera? Hade naturkonstanterna varit annorlunda, hade världen förstås varit annorlunda, eventuellt så annorlunda att vare sig vi eller något annat liv hade existerat. Detta är trivialt. Men hur skulle denna trivialitet innebära att universum skulle vara ”kalibrerat” av ”någon”? Vi läser vidare på s. 136:

”Därför är naturkonstanternas balans mycket svår att förklara med enbart naturliga orsaker och den är därför ett tungt vägande argument för att en intelligens ligger bakom.”

Varför skulle ”naturkonstanternas balans” behöva förklaras? Konstanterna har de värden de har, och de har sådana värden att vår existens är möjlig. Det måste de ju ha, annars hade vi inte kunnat existera. Det är svårt att se att denna självklarhet skulle vara ”svår att förklara” – hade vi existerat trots annorlunda naturkonstanter hade det däremot varit ett mirakel.

Den underliggande – och outtalade – förutsättningen för Gärdeborns argumentation är att vår existens i någon mening är nödvändig, att vi måste finnas. I så fall måste universum vara inrättat på ett sätt som gör vår existens möjlig, vilket skulle visa sig i att naturkonstanterna måste ha vissa värden, vilket i sin tur skulle tyda på att universum vore skapat för oss. Vi kan alltså bevisa att vi är avsedda om och endast om vi först utgår från att vi är avsedda. Ett cirkelbevis, om något. Om vi däremot inte utgår från att vi skulle vara avsedda är allt mycket trivialt och självklart.

Fällan ligger i att det är väldigt lätt att mer eller mindre medvetet utgå från att vår existens måste vara avsedd; det kan vara svårt att tänka sig att vi går omkring här på jorden bara av en lycklig (?) slump. Vår existens är ju så självklar. Tanken att universum hade klarat sig lika bra utan oss kan nog vara både främmande och skrämmande.

Kanske en liknelse kan hjälpa till att se tankefelet: skarpskytten från Texas är en usel skytt som ändå pratar vitt och brett om hur skicklig han är. Han väljer ut ett mål han omöjligen kan missa – en stor lada – och skjuter ett skott som slumpartat träffar någonstans. Så går han fram till ladväggen, målar en måltavla runt kulhålet, och hävdar sedan att han träffat mitt i prick.

Kulhålet sitter alltså någonstans i ladväggen – naturkonstanterna är som de är – och Anders Gärdeborn går fram och målar ringar runt hålet och säger att det är en träff, mitt i prick. Men måltavlan måste ju finnas på väggen innan kulan träffar, man kan inte komma i efterhand och tycka att kulan träffat rätt. Vad är det som säger att där faktiskt finns en måltavla, alltså att vissa naturkonstanter är mer ”rätt” än andra? Gärdeborn ger egentligen inga argument för detta; möjligen förefaller det så självklart att det inte går upp för honom att saken skulle behöva motiveras. Men det räcker inte att säga att vi inte hade existerat annars – vad är det som säger att vi måste existera?

***

Även om Gärdeborns resonemang nu inte leder någon vart, kan man ändå ställa sig frågan om varför världen ser ut just som den gör. Hade den kunnat vara annorlunda? Är det på något sätt konstigt att världen ser ut just som den gör? Det här är frågor som diskuteras bland astrofysiker. Det tycks nämligen som om naturkonstanterna hade kunnat vara annorlunda, även om det inte råder enighet om saken. Det verkar också som om bara ett litet antal av alla tänkbara universa skulle tillåta liv, även om det är omöjligt att vara helt säker på saken. Men om nu dessa spekulationer skulle visa sig vara välgrundade, skulle det faktiskt vara märkligt att vi befinner oss i ett universum som tillåter liv. En möjlig förklaring till detta (som Gärdeborn också nämner) kunde vara att det inte bara finns ett universum, utan ett stort antal universa med olika egenskaper [1].

Kan det alltså finnas hållbara argument för att hävda att vi faktiskt lever i ett osannolikt universum? Kanske det, under vissa omständigheter:


***

Som ytterligare stöd för tanken att universum är skapat just för oss tar Anders Gärdeborn upp solljusets och jordatmosfärens egenskaper. På sidan 138 läser vi:

”Vissa egenskaper hos ljus utgör också ett tungt indicium för att naturen är intelligent designad. [...] Den del av spektrumet som vi kan uppfatta med våra mänskliga ögon har våglängder från 4 tiomiljondels meter (blått ljus) till 7 tiomiljondels meter (rött ljus), vilket alltså utgör en försvinnande liten del av det totala spektrumet. Inom detta extremt smala intervall finner vi dock tre för livet helt avgörande processer: *Solen producerar sin mesta energi. *Jordens atmosfär är som mest genomskinlig. *Livets kemiska bindningar har sin mesta energi.” Han fortsätter på sidan 139:

”De [evolutionsbiologerna] kan dock aldrig använda det naturliga urvalet till att förklara varför jordatmosfären är mest genomskinlig i exakt samma våglängdsområde som solen producerar det mesta av sin energi. Till detta krävs något helt annat än darwinistiska principer. Till detta krävs intelligent design.”

Det finns dock några saker som bör påpekas i sammanhanget:
***

Argumentet att det är tydligt att universum är skapat för oss är inte särskilt övertygande. Att världen har de egenskaper som behövs för att vi ska kunna existera är en självklarhet – annars hade vi inte kunnat existera. Argumentet att vi skulle leva i ett extremt osannolikt universum är i och för sig intressant, även om man med dagens kunskap inte kommer någon vart med det. Gärdeborn hävdar vidare att världen är så perfekt anpassad just för oss att en designer är enda förklaringen. Det är dock svårt att se att den här anpassningen skulle vara så oförklarligt perfekt, som i fallet med solljuset. Vi fortsätter på det här temat i nästa inlägg.

Noter

[1] Den här diskussionen är så komplex att jag hänvisar den intresserade läsaren till Paul Davies bok The Goldilocks Enigma.

Läs- och länktips

En utmärkt populärvetenskaplig framställning av frågeställningen är:

Davis, P. (2007): The Goldilocks Enigma. Penguin Books

Fysikern Victor Stenger har skrivit ett antal artiklar på temat, exempelvis:
På TalkReason finns ett antal artiklar som diskuterar frågan om naturkonstanternas värden.

Wikipedia har också en artikel med många referenser och länkar.

[Urprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]