Fallet Darwin

av Lars Johan Erkell

Det är i år 20 år sedan juristen Phillip Johnson gav ut Darwin on Trial, boken som myntade begreppet ”intelligent design” (ID) och som blev startpunkten för en intensiv kampanj att lansera ID som ett vetenskapligt alternativ till evolutionsteorin. CredoAkademins förlag har just givit ut en svensk översättning av boken, nu med titeln Fallet Darwin.

CredoAkademins direktor Stefan Gustavsson har skrivit det svenska förordet, och han inleder med följande ord:

”En fördomsfull person fäller sin dom i förväg, innan man har tillräcklig kunskap om det som ska bedömas. Bemötandet av intelligent design (ID) har i svensk debatt varit just fördomsfullt. Snabbt har etiketten ’kreationism’ klistrats dit, och ID har sedan kunnat avvisas som en teori byggd på bokstavlig bibeltolkning och förutbestämda dateringar av universum och människan.”

Debatten kring ID har inte varit särskilt intensivt här i Sverige, men själv har jag skrivit om ID upprepade gånger. Och inte bara jag har reagerat; exempelvis har Per Kornhall givit en initierad kritik av ID i sin bok Skapelsekonspirationen (2008). Däremot har jag inte sett att svenska ID-förespråkare har svarat på kritiken med några goda argument; man har mest hejat på den amerikanska ID-rörelsen och verkar okritiskt ha svalt deras argument med hull och hår. Är det några som skulle sakna tillräckliga kunskaper i frågan verkar det snarast vara ID-förespråkarna. Men visst är det bekvämt för Stefan Gustavsson att summariskt avfärda ID-kritiker som fördomsfulla och okunniga – han slipper bemöta en massa jobbiga argument. Han skriver vidare:

”ID som rörelse står på två ben. Det första benet är ifrågasättandet av evolutionsteorin i dess naturalistiska utformning; har den verkligen tillräcklig förklaringsförmåga för de fenomen vi iakttar? Fallet Darwin blev startskottet till denna första gren av ID och har lagt grunden för en vetenskaplig kritik av evolutionsteorin.”

Man undrar vad ”tillräcklig förklaringsförmåga” skulle betyda – ingen vetenskap kan ge kompletta och fullständiga förklaringar, så lägger man bara ribban för ”tillräcklig förklaringsförmåga” högt nog, finns det ingen vetenskap som duger. Vad det handlar om är att en teori ska ge användbara förklaringsmodeller, och här står evolutionsteorin helt utan konkurrens. Intelligent design finns över huvud taget inte med på planen.

Den ”vetenskapliga kritik” av evolutionsteorin Gustavsson talar om syftar antagligen på Michael Behes argument om irreducerbar komplexitet. Det argumentet håller inte. Kanske tänker han också på William Dembski, som han kommer till senare i texten:

”Det andra benet är det positiva alternativet till naturalistisk evolution, nämligen intelligent design. Här är William Dembski den ledande teoretikern, som har arbetat fram en möjlig modell för att identifiera design.”

Här kan man fundera över uttrycket ”möjlig modell”. Gustavsson syftar troligen på det ”förklaringsfilter” som Dembski föreslog i boken The Design Inference: Eliminating Chance through Small Probabilities från 1998. Ingen – inte heller han själv – har sedan dess lyckats använda filtret till att förklara någonting alls. Han introducerade också begreppet ”specificerad komplexitet” som emellertid ännu (efter 13 år) inte fått någon helt klar definition. Dembski har heller inte kunnat visa på något sätt att mäta den här specificerade komplexiteten, så begreppet är vetenskapligt helt oanvändbart. Att säga att han har en ”möjlig modell” att erbjuda är definitivt att överdriva – ingenting tyder heller på att de grundläggande bristerna i hans arbete skulle vara möjliga att övervinna. Hans modell är ungefär lika ”möjlig” som den bekanta snöbollen i helvetet.

***

Den som läser Fallet Darwin kommer säkert att uppfatta boken som välskriven och övertygande, detta förutsatt att man inte vet alltför mycket om biologi eller vetenskapsfilosofi. Den som är hemma i kreationistlitteraturen kommer att känna igen rader av utnötta kreationistargument. Den vetenskapsfilosofiskt bevandrade kommer att notera att Johnson inte skiljer mellan metodologisk naturalism (vetenskap som inte utesluter Gud) och filosofisk eller ontologisk naturalism (vetenskap som utesluter Gud). Alla forskare jag känner arbetar efter den metodologiska naturalismen, som alltså inte utesluter övernaturliga krafter; detta är normal vetenskap. Tror man på Johnson arbetar naturvetare i stället efter en ”naturalism” som utesluter Gud. Hans resonemang på den här punkten är rent ohederligt.

Den här poängen har verkligen gått hem – många skapelsetroende tror verkligen att naturvetenskapen, och då särskilt evolutionsbiologin, har en ateistisk agenda. Men naturvetenskapen tar inte ställning till religiösa frågor, även om enskilda forskare förstås kan göra det. De flesta kristna här i världen har inga problem att få ihop tro och vetenskap. En strängt bokstavstrogen bibelläsning kan dock komma i konflikt med vetenskapens resultat, och enligt Phillip Johnson beror alltså detta på att vetenskapen strävar efter att undergräva religionen. En av dem som gått i den här fällan är Anders Gärdeborn, som i sin bok Intelligent skapelsetro (2009) anammat Johnsons ”naturalism”, och ser evolutionsbiologin som i grund och botten religionsfientlig. Vilket den alltså inte är.

Vad som skiljer Phillip Johnson från andra evolutionskritiker är att han är en högt utbildad jurist, vilket – enligt honom själv – ger honom en särskild skicklighet i att analysera logiska resonemang och att avslöja ologiskt tänkande. En annan jurist, Thomas C. Sager, har dock detta att säga om Johnsons argumentation:

”In supporting the client, the lawyer may use any ethical means available. It is perfectly ethical for a lawyer to make ad hominem attacks on the opposing witnesses, to present incomplete information to a jury, to bring in irrelevant data, and of course use a wide panoply of rhetorical skills and tricks. Science, obviously, has different goals. But the lawyer’s orientation should be kept in mind when analyzing Johnson’s book, because he is a lawyer, he has titled his subject a trial, he pursues it as a trial, and his job is to prosecute Darwinism. Lots of things are ’fair’, from his point of view.”

Och det är verkligen en rättegång mot Darwin som Johnson vill iscensätta; han är själv domare, åklagare och också försvarsadvokat, låt vara en påtagligt oengagerad sådan. Han skyr inga medel – han radar upp felaktigheter, retoriska tricks och vilseledande citat. Inte ens logikens regler gäller i alla lägen. Det är svårt att veta om felaktigheterna beror på bristande kunskaper eller om det rör sig om rena lögner; jag skulle dock inte vara villig att gå i god för Johnsons heder. Den som vill läsa en detaljerad kritik av boken kan se t.ex.:
***

Stefan Gustavsson skriver i sitt förord: ”En utmärkt introduktion för den som seriöst vill bedöma ID-rörelsen och vad den står för är att läsa Phillip Johnsons klassiska bok Fallet Darwin.” Nej, det är att börja i fel ände. Det står fullständigt klart att ID uppstod som ett sätt att försöka få in skapelsetro som ett alternativ till evolutionsbiologi i den amerikanska skolundervisningen i ett läge när man misslyckats med att få in den s.k. vetenskapliga kreationismen. Mannen bakom den här taktiken var just Phillip Johnson, och han har faktiskt själv bekräftat saken:

”Our strategy has been to change the subject a bit so that we can get the issue of intelligent design, which really means the reality of God, before the academic world and into the schools.”

Den som vill läsa mer om ID-rörelsens bakgrund och metoder rekommenderas boken Creationism’s Trojan Horse: The Wedge of Intelligent Design (utgiven 2004; utökad upplaga 2007) av Barbara Forrest och Paul R. Gross. Per Kornhalls bok Skapelsekonspirationen kan rekommenderas också här.

Under de 20 år som gått sedan ”teorin” om intelligent design lanserades har den visat sig vara fullständigt oanvändbar; inte ett enda solitt vetenskapligt resultat har presenterats. Däremot har ID en stor retorisk potential. Otaliga troende utan sakkunskap har förletts att tro att ID faktiskt är ett vetenskapligt alternativ till evolutionsteorin, och att det bara är de ateistiska darwinisternas motstånd som gör att den inte accepteras. Stefan Gustavsson beklagar sig över kritiker som förhastat avfärdat Johnsons bok; jag ser det som ett större problem att det finns så många skapelsetroende som helt okritiskt accepterat den.

Det är lite trist att CredoAkademin har valt att lägga sina resurser på att översätta just den här boken – den bidrar inte på något konstruktivt sätt till diskussionen om förhållandet mellan vetenskap och religion.

[Ursprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]