Evolutionsteorins struktur

av Lars Johan Erkell

Förra året publicerade Biolog(g) en serie inlägg som kritiserade Anders Gärdeborns bok Intelligent skapelsetro. Inläggen gav upphov till en hel del diskussion, och i en avslutande kommentar skriver Gärdeborn: ”Evolutionära mekanismer uppfinns hela tiden för att pressa in det vi hittar i modellen. Evolutionsläran blir därför omöjlig att falsifiera och är därför inte vetenskaplig.” Han hänvisar sedan till en nyskriven artikel, Illusionen om evolutionen, där han utvecklar den tanken vidare. Vi ska nu granska denna artikel i en serie inlägg.

Argumentet att evolutionsteorin inte skulle vara falsifierbar och därmed ovetenskaplig har Gärdeborn tagit upp i sin bok, och det har redan diskuterats i seriens sista inlägg. Med hänvisning till diskussionen i serien skriver han i sin avslutande kommentar:

”Min kritik mot evolutionsläran har inte fokuserat sig på någon särskild påstådd evolutionär mekanism, utan mer på att naturen alltid förklaras evolutionistiskt, oavsett vad vi hittar.”

Det här är bra svårt att tro på. Anders Gärdeborn ägnar i själva verket en stor del av sin bok Intelligent skapelsetro åt att försöka vederlägga olika evolutionära mekanismer. Han påstår exempelvis att fossila mellanformer inte har återfunnits, trots att de borde finnas enligt teorin; han menar att evolutionsteorin inte kan förklara den snabba uppkomsten av komplexa former i den kambriska explosionen; att teorin om punkterad jämvikt inte kan förklara diskontinuiteter i utvecklingen, och att evolution via naturlig selektion är en omöjlighet. Han hävdar vidare att evolutionsteorins mekanismer inte kan förklara uppkomsten av ”information”, han säger att teorin felaktigt förutsäger existensen av stora mängder ”icke-kodande DNA”, och han säger att de positiva mutationer som evolutionsteorin vilar på är orimligt osannolika.

Nu hade Gärdeborn knappast lagt så mycket möda på att försöka falsifiera evolutionsteorins mekanismer om han i själva verket inte ansett dem vara falsifierbara. Jag undrar om det inte handlar om räven och rönnbären här – eftersom hans sakargument fungerar så dåligt byter han nu spår och fokuserar på vetenskapligheten hos evolutionsteorin i stället.

***

Anders Gärdeborn bygger sin kritik på att evolutionsteorin skulle ha ett smörgåsbord av olika förklaringsmodeller som man kan ta till när det passar – fungerar det inte med den ena så går det väl med den andra. Han skriver i sin artikel:

”Evolutionsläran är ett smörgåsbord av olika mekanismer som kan förklara allt man hittar i naturen. Oavsett vad man upptäcker så uppfinner man en evolutionistisk mekanism som kan förklara det.”

Nu är det så med all vetenskap att man hela tiden ställer upp nya hypoteser för att förklara fenomen man inte förstår. Men hypoteser kan man inte hitta på hur som helst – de måste följa ur den bakomliggande teorin, och de måste prövas. Biologin skiljer sig inte från andra vetenskaper.

Man ser att Gärdeborn använder ordet ”uppfinner” här, och det är helt klart att han menar att biologerna hittar på förklaringar som det passar och drar till med vad som helst, bara det kan rädda ansiktet på evolutionsteorin. Detta betyder att forskarvärlden skulle ägna sig åt konsekvent och storskaligt bedrägeri. Själv skulle jag då vara en lögnare som ingår i en global konspiration – det är bra starkt. Man kunde åtminstone vänta sig att han skulle försöka belägga den här gigantiska konspirationen på något sätt, men det gör han inte. Skälet är enkelt; den finns inte.

***

Anders Gärdeborn skriver om sin artikel:

”Artikeln diskuterar inte trovärdigheten hos de enskilda evolutionistiska mekanismerna, eller rätterna på smörgåsbordet. Poängen är en helt annan, nämligen att evolutionsläran saknar struktur, den gör inga förutsägelser och den går inte att falsifiera. Den består av en hink med möjliga förklaringar som får användas helt fritt beroende på hur data ser ut. Nya fynd testar aldrig evolutionsteorin. De testar evolutionisternas uppfinningsrikedom.”

Det är svårt att begripa att man kan döma ut hela evolutionsteorin utan att diskutera ”trovärdigheten hos de enskilda evolutionistiska mekanismerna” – i själva verket står och faller teorin med trovärdigheten hos mekanismerna.

Att evolutionsteorin skulle sakna struktur och bestå av ”en hink med möjliga förklaringar” vill Gärdeborn påvisa med diagrammet i figur 1.



Figur 1: Evolutionsteorins struktur enligt artikeln Illusionen om evolutionen (hämtad från Anders Gärdeborns hemsida).


Vi ser ett antal rutor och ett antal pilar. Som biolog river man sig i skallen när man ser detta; det här är inte evolutionsteorin som jag känner den. Siffrorna hänvisar till Gärdeborns text, inte till några referenser till den vetenskapliga litteraturen, som man kanske kunde tro. Sådana referenser saknas helt i artikeln.

Låt oss se på exempelvis den gröna rutan näst längst till höger. Texten frågar ”Finns naturligt urval på individnivå?” och ger sedan alternativen ”Ja” eller ”Nej”. Svaret ”Nej” är förbluffande; har någon hört talas om selektion som inte sker på individnivå? Inte jag i alla fall. Ett antal pilar pekar sedan på de gula rutorna, som då skulle beteckna de olika bortförklaringar vi ”evolutionister” skulle kunna ta till lite som det passar, som rätter på smörgåsbordet. Här finns selektion på ”Individnivå” och ”Gen- eller gruppnivå” som separata alternativ, vilket är felaktigt. Vad det handlar om är att selektion ofta kan beskrivas som en individselektion med ett inslag av genselektion (släktskapsselektion).

Begreppet ”gruppselektion” är en historia för sig. Det var tidigare en vanlig tanke, men den avlivades 1966 av George C. Williams i hans nu klassiska bok Adaptation and Natural Selection: A Critique of Some Current Evolutionary Thought. Även om det fortfarande finns förespråkare för tankar av det här slaget [1], kan man betrakta gruppsektionsteorin som avskriven i dag. Anders Gärdeborn är uppenbarligen ett halvt århundrade efter sin tid; det var inte mycket som var rätt i de här rutorna.

Det är knappast bättre beställt med de andra delarna av bilden. Vem som än har ritat den – Anders Gärdeborn, Walter ReMine (som Gärdeborn bygger sin artikel på) eller någon annan – har vederbörande grundligt missförstått evolutionsteorin. Bilden återger inte evolutionsteorins uppbyggnad, den visar kreationistiska missuppfattningar om evolutionsteorin. Jag återkommer i fortsättningen till andra delar av den här bilden.

***

Låt oss i stället vända oss till den evolutionsteori vi biologer faktiskt arbetar med, i stället för den parodi Anders Gärdeborn bjuder på. Teorin bygger i grund och botten på ärftlighet, variation och differentiell reproduktion, alltså på att individer i en population har olika stor reproduktionsframgång. Via olika mekanismer (naturlig selektion, sexuell selektion eller neutral drift) kommer frekvenserna av olika gener i populationen att ändras med tiden. Vidare uppkommer nya och förändrade gener hela tiden genom olika typer av mutationer. Samtliga dessa faktorer är väl studerade både teoretiskt och experimentellt, så det handlar inte om några spekulationer här.

Alla evolutionära förklaring går tillbaka på denna grund – ingen evolutionsbiologisk hypotes får vara oförenlig med dessa förutsättningar. Så visst finns här struktur, en mycket tydlig sådan. Det går sannerligen inte att fritt plocka i något sorts smörgårdsbord, som Anders Gärdeborn tydligen föreställer sig. Jämför detta med ”teorin” om intelligent design, där en odefinierad designer/skapare/gud gör lite som han/hon/den har lust till – här finns ingenting att utgå ifrån, så här finns verkligen ett obegränsat smörgåsbord av möjliga förklaringar.

Noter

[1] Härom året publicerades en uppmärksammad artikel som argumenterade för ”multinivåselektion”, en variant av gruppselektionsteorin: Nowak, M.A. et al. (2010): The evolution of eusociality. Nature 466: 1057–1062. Denna artikel fick mycket skarp kritik i ett antal kommenterande artiklar i Nature den 24 mars 2011:
[Ursprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]