Evolutionsteori eller kreationism i skolan?

av Lars Johan Erkell

Många känner säkert till att undervisningen om evolutionsteorin är ett känsligt kapitel i amerikanska skolor. En del lärare är själva kreationister och tar upp biblisk skapelsetro som ett giltigt alternativ till evolutionsteorin, andra lärare känner ett så starkt tryck från föräldrar och ibland även skolledning att de drar sig för att ta upp detta känsliga ämne (se här och här). Men detta är ju i USA, sådant kan väl inte hända i Sverige?

Man ska kanske inte vara så säker. I Forskning och Framsteg nr 3/2012 läser man i artikeln Adam eller apan? av Henrik Höjer att ”Religiösa skapelseberättelser dukas upp bredvid evolutionsteorin. Elever får själva bestämma vad de ska tro på”. Artikeln baseras på Fredrik Sjögrens doktorsavhandling Den förhandlade makten, som handlar om kulturella värderingskonflikter i högstadiets undervisning. Avhandlingen lades fram den 11 november 2011 vid Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.

Sjögren tar upp flera olika aspekter på hur skolans undervisning kan komma i konflikt med människors värderingar. Det sjunde kapitlet ägnar han åt konflikten mellan kreationism och evolutionsteori. Han återger också utdrag ur samtal med sina intervjupersoner, och det är skrämmande läsning. Man får fullt klart för sig att det fuskas och fifflas en hel del i den svenska biologiundervisningen. Det värsta citatet är nog detta (IP = intervjuperson, I = intervjuare):

”Här ett exempel på en lärare som inte ville prata om evolutionsteori:
Sådant här lär vara vardagsmat i det amerikanska bibelbältet, men jag hade inte trott att det förekom i Sverige. Notera att detta var ett exempel på en lärare – alltså inte den enda – som inte ville prata om evolutionsteorin. Och detta från ett urval av 39 av Sveriges tusentals lärare, från skolor Sjögren valt för att representera ”vanliga” skolor. Ytterligare citat återfinns i avhandlingen, en del också i artikeln i Forskning och Framsteg.

För mig som lärarutbildare i både biologi och vetenskapsteori var det en näradödenupplevelse att läsa i Sjögrens avhandling. Gör vi ett så uselt jobb? Eller handlar det inte bara om utbildningen? Jag citerar Fredrik Sjögren ur artikeln i Forskning och Framsteg:

”Lärarna hanterar situationen på två olika sätt [...]. Några menar att de inte gillar vad som sker, men de har insett maktförhållandena och kapitulerar. Andra tycker att det är rimligt att inte ha något tolkningsföreträde, och frågar sig varför man som lärare förväntas sitta inne med alla sanningar.”

Två förklaringar antyds här: den första är det brukarperspektiv och det kundtänkande som slagit igenom i den svenska skolan. Som brukare har man nu ett ökat inflytande på skolans arbete, och som kund kan man ta sin skolpeng och gå till en annan skola om inte undervisningen passar. Eleverna, eller snarare elevernas föräldrar, har en makt över skolans arbete de inte haft tidigare.

Den andra förklaringen tycks vara den kunskapsrelativism som slog igenom med 80-talets postmodernistiska strömningar. Den märktes inte så mycket bland naturvetare, men fick stort inflytande bland samhällsvetare och pedagoger. Många lärarstudenter har fått höra att kunskap är något relativt och personligt, och att den enes kunskap inte är värd mer än den andres. Vi naturvetare har däremot hävdat att den vetenskapliga metoden ger oss möjligheter att avgöra vilka teorier som är bra och vilka som är dåliga. Detta är dock lätt för relativisten att avfärda genom att hänvisa till att vi bara försöker etablera en hegemonisk diskurs.

I det här klimatet kan det säkert vara svårt för en biologilärare att stå på sig inför kreationistiska föräldrar. Kollegor och skolledning kanske inte har full förståelse för att det skulle vara så väsentligt att försvara vetenskapen inför ovetenskapliga attacker; dessutom förlorar skolan pengar om eleverna försvinner.

***

Så har vi de kreationistiska lärarna. Den skapelsetroende NO-läraren Johannes Axelsson har på sin nystartade blogg Newtonbloggen skrivit ett antal inlägg (här, här, här, här, här, här, här och här) om att han anser det vara helt i sin ordning att presentera ungjordskreationism som ett alternativ till evolutionsteorin i sin undervisning. Han har fått skarp kritik (se här och här), och det har stormat ordentligt i kommentarsfälten. Han har också blivit anmäld till skolinspektionen av två kritiker. Emellertid hävdar han att hans tankar har stöd i skolans styrdokument.

Men vad säger egentligen dokumenten? Skollagen säger i §5 att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”, och i grundskolans kursplan står det i avsnittet om biologi på s. 111 att ”Genom undervisningen ska eleverna få inblick i naturvetenskapens världsbild med evolutionsteorin som grund”. Klara papper, alltså. Det är vetenskap och evolutionsteori som gäller. Dock innehåller kursplanen också formuleringar som

”Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.” (s. 8)

Detta låter ju betryggade, men på samma sida läser vi att ”Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster”. Tidigare i texten har vi också kunnat läsa att ”Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”. Det här går ju inte ihop. Om man nu inte delar de demokratiska värderingarna, och kanske också är djupt förankrad i patriarkala traditioner, kan man ju inte med förtroende skicka sina barn till skolan. Likadant om man är kreationist – biologiundervisningen ska ha evolutionsteorin som grund. Eleverna ska ju bli ”ensidigt påverkade” till förmån för en ”viss åskådning”. Kan föräldrar protestera mot det här?

Det går inte att bedyra oändlig tolerans samtidigt som man vill driva vissa frågor. Men kommentarerna till kursplanen i biologi rör till det ännu mer:

”Undervisningen i biologi ska skapa förutsättningar för eleverna att kunna skilja mellan naturvetenskapliga och andra sätt att skildra omvärlden. Genom att diskutera vad som utmärker naturvetenskapen kan eleverna få förståelse för hur naturvetenskap förhåller sig till andra sätt att veta och tro. Kursplanen avser inte att lyfta fram naturvetenskapen framför andra sätt att beskriva världen. Det handlar i stället om att belysa i vilka sammanhang och situationer naturvetenskapliga kunskaper är användbara. Existentiella frågor behandlas inom såväl biologin som i olika religioner. Genom undervisningen ska eleverna få förståelse för att skillnaden mellan naturvetenskap och religion inte ligger i vad som beskrivs, utan främst i vilka frågor man ställer och vilka metoder som används för att besvara dem. På så sätt får de möjlighet att väga samman värderingar och sakförhållanden, att föra kritiska resonemang och förhålla sig till vad forskare och naturvetenskapens kritiker påstår.” (s. 10–11)

Det här låter ju vidsynt och bra. Om vi bara är toleranta och talar respektfullt med varandra kan vi säkert komma överens. Textens författare blundar dock för det faktum att en konsekvent bokstavstrogen bibelläsning utesluter evolutionsteorin – här hjälper inget blomsterspråk i världen, konflikten är oundviklig. Och det handlar inte om ”att väga samman värderingar och sakförhållanden” (hur gör man det, förresten?), eftersom man har radikalt olika syn på vad som faktiskt är korrekta sakförhållanden.

Observera också att ”Kursplanen avser inte att lyfta fram naturvetenskapen framför andra sätt att beskriva världen”. Här kommer man i sin politiska korrekthet i konflikt med skollagen som säger att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund” – för vad innebär detta, annat än att man i fallet biologi lyfter fram naturvetenskapen?

***

Den kognitiva dissonans man kan se i skolans styrdokument tror jag delvis beror på att man inte förstår eller kan acceptera att naturvetenskapen till sitt väsen inte är politiskt korrekt. Olika tankar och teorier är inte lika bra. Man förkastar teorier som inte fungerar, och satsar i stället på dem som faktiskt går att använda. Och det är just därför naturvetenskapen utvecklas så snabbt som den gör.

Men vart leder nu allt detta? Hur ska skolans biologilärare kunna stå på sig med dessa motsägelsefulla styrdokument i ryggen? Har skolverket i sin iver att vara politiskt korrekt dragit ut tänderna på skolinspektionen? Vi får se. Kreationisterna vädrar morgonluft.

Uppdatering 2012-05-29: Newtonbloggaren Johannes Axelsson, som ju ivrar för att ungjordskreationismen ska framhållas som ett alternativ till evolutionsteorin i undervisningen, skriver i inlägget Kompromissa inte med evolutionen bl.a. följande:

”Om vi bygger huset på fel grund och tillåter flyktiga vetenskapliga antaganden att sätta sig över Bibelns ord och diktera hur dessa ska tolkas, istället för att med hjälp av Bibelns ljus tolka naturen, så blir vår tro väldigt sårbar. [...] Jag vill utmana dig som läser detta att inte kompromissa med evolutionen. Våga istället lita på att Gud faktiskt har uppenbarat sanningen genom Bibeln och bevarat den för att vi ska ha en chans att veta hur allt ligger till. Bibeln är som naturvetenskapens facit.”

Läs gärna hela inlägget. Här har vi alltså en NO-lärare, verksam på en kristen friskola, som ser (natur)vetenskap som ”flyktiga antaganden”, och som menar att man i stället måste utgå ifrån Bibeln, ”naturvetenskapens facit”, för att förstå världen.

I det här läget har Axelsson valet att antingen svika sina ideal eller att svika sitt ansvar att undervisa enligt skolans styrdokument. Men tanke på den konsekventa fundamentalism han företräder tror jag knappast han sviker sina ideal. Det är alltså inte tal om att ge en ”balanserad syn” på ”olika teorier” för att låta barnen själv välja – det är Bibeln som gäller.

[Ursprungligen publicerad på http://biologg.wordpress.com.]