Rudimentära organ

av Dan Larhammar & Godfried Roomans

I debatten om evolution kontra kreationism har flera kreationister påstått att många organ i människokroppen, som tidigare (1895) ansågs vara rudimentära, numera visats ha funktioner. Med detta vill kreationisterna hävda att även andra delar av människokroppen som saknar kända funktioner så småningom kommer att visa sig vara funktionella, inte minst de tiotusentals gener som är inaktiverade kopior av fungerande gener. Sådana inaktiva gener betraktas av evolutionsbiologer och genetiker som några av de främsta bevisen för evolutionen eftersom många inaktiva gener är förstörda på exakt samma sätt i närbesläktade arter, ett tydligt tecken på gemensamt ursprung. Men även de rudimentära anatomiska strukturerna som sådana styrker människans evolutionära släktskap, i synnerhet med andra däggdjur.

Den haltande rudiment-analogin har framförts av både Mats Molén, utsedd till Årets förvillare 2001 av VoF, och Anders Gärdeborn, ordförande i den kreationistiska föreningen Genesis. Även om analogin mellan rudimentära organ och pseudogener är falsk kan det vara värt att undersöka var forskningen står i dag angående de mänskliga organ som för över ett hundra år sedan ansågs vara rudiment.

R. Wiedersheims bok Der Bau der Menschen gavs ursprungligen ut 1887 och kom i engelsk översättning 1895 med titeln The Structure of Man. På s. 200203 presenteras ett antal anatomiska strukturer som författaren beskrev som helt eller delvis funktionslösa och som han därför betraktade som rudimentära. Boken citerades 1999 av Jonathan Sarfati i artikeln The Non-Evolution of the Horse i tidskriften Creation (21, s. 28–31, Juni–Augusti, 1999; ref. 275 på s. 98 i Vårt ursprung?). Sarfati skrev att 1800-talspåståendet om hundratals [rudimentära strukturer] har krympt till en handfull tveksamma exempel”. I referenslistan skrev Sarfati att Wiedersheim identifierat 180 rudimentära organ. Wiedersheims lista består i själva verket av 86 punkter, av vilka några innefattar flera rudimentära strukturer.

En expert på människans anatomi, professor Godfried Roomans vid Uppsala universitet, har granskat Wiedersheims förteckning från 1895. Hans slutsats är att endast 11 av de 86 strukturerna kan anses ha funktioner. 25 strukturer är tveksamma eller går inte att identifiera utifrån Wiedersheims terminologi. Hela 4550 av de 86 strukturerna betraktas fortfarande som rudimentära. Notera dessutom att dessa nu betraktas som rudimentära av synnerligen starka skäl, betydligt starkare än dem som fanns på Wiedersheims tid.

Nedan följer professor Roomans kommentarer till var och en av de 86 punkterna, därefter visas i tabellform vilka som betraktas som rudimentära.

Kommentarer till R. Wiedersheims förteckning över rudimentära organ (”vestigial”) från 1895

Nedanstående kommentarer omfattar huvuddelen av den engelska listan av rudimentära strukturer. Vissa upptagna strukturer var för vagt definierade för att kunna bedömas. I ett antal fall kan strukturen inte återfinnas i samtida anatomisk standardlitteratur. Det ska dock påpekas att det 1895 inte fanns någon enhetlig internationell anatomisk nomenklatur.

Två exempel på strukturer som inte kan förstås på annat sätt än mot bakgrund av evolutionen är ryggmärgens segmentindelning, vars effekter mycket tydligt kvarstår bland annat i dermatomerna, och m. serratus anterior.

Ryggmärgens segmentindelning uppstår i ett stadium då hela embryot är starkt segmentindelat. Varje ryggmärgssegment stämmer överens med en benstruktur (sedermera kota), en muskel(grupp) och ett hudområde (dermatom). Detta segmentstadium griper tillbaka på segmentkonstruktionen som ett stadium i evolutionen, vilket vi påminns om när vi t.ex. ser en daggmask. Segmentkonstruktionen är något försvagad när det gäller muskler, genom att ryggmärgsnerverna bildar nervflätor, så att en muskel kan innerveras av nerver från flera segment. Segmentindelningen kvarstår mer i sin ursprungliga form i kotorna och i dermatomerna, där känseln över ett visst hudområde projiceras till ett visst ryggmärgssegment. Segmentindelningen bildar också bakgrunden till fenomenet ”överförd smärta”, där autonom smärta kommer in till ett visst ryggmärgssegment, men tolkas som somatosensorisk smärta från dermatomet som projiceras till detta segment (t.ex. smärta i vänster arm vid hjärtinfarkt).

M. serratus anterior har hos människan två huvudfunktioner: den håller skulderbladet tryckt mot bröstkorgen, och den utför utåtrotation av skulderbladet, vilket behövs för att abducera armen mer än 90 grader. Eftersom nerven till denna muskel ibland skadas när man avlägsnar lymfknutor i axillen i samband med mastektomi, känner vi till de praktiska effekterna av bortfall av den här muskeln. Dessa är följande: skulderbladet sticker ut bakåt (”vingscapula”) och patienten har svårt att lyfta armen högt (t.ex. för att kamma håret), även om detta delvis kan kompenseras med andra muskler. Att skulderbladet sticker ut bakåt är mera ett estetiskt problem. Varför behöver vi en muskel som håller skulderbladet mot bålen? Detta förstår vi när vi tittar på hur muskeln sitter hos fyrbenta djur som t.ex. hästar (figur 1).



Figur 1: M. serratus anterior.


Där behövs muskeln för att ”hänga upp” bröstkorgen i skuldergördeln! Bortfall av denna muskel hos fyrbenta skulle vara katastrofal, eftersom bröstkorgen inte längre stabiliseras. Hästen abducerar däremot aldrig mer än 90 grader i axelleden, så för detta behövs inte muskeln hos hästen. Vi ser här att muskeln har bytt huvudfunktion när man går från fyrbent gång till tvåbent gång. (Patienter med förlamad muskel kan inte heller gå på alla fyra).

1. Os coccygis, cauda humana
Vår svansmuskulatur har blivit en del av bäckenbottenmuskulaturen, där den fyller en funktion, men inte den ursprungliga! Människan behöver en starkare bäckenbottenmuskulatur än fyrfotade djur eftersom människan går upprätt vilket gör att hela tyngden av inälvorna vilar på bäckenbotten. Att flytta in svansmuskulaturen till bäckenbotten är alltså en tydlig anpassning vid övergången från en fyrfotad gångart till en tvåbent gångart. Eftersom bäckenbottenmuskulaturen delvis fäster i os coccygis och bindvävsstrukturer som utgår från detta ben kan man tycka att benet fortfarande fyller en funktion, fast inte sin ursprungliga. Det är därför intressant att se vad som händer om man tar bort svanskotorna, vilket ibland görs vid olika typer av instabilitet i svanskotorna (coccydynia). Detta operativa ingrepp är omstritt, och utförs numera endast på en minoritet av patienterna med coccydynia, om inget annat hjälper. Resultatet vid dessa operationer anges vara lyckat hos 90 % av patienterna [1]. Detta kan tolkas som om svanskotorna inte är absolut nödvändiga, men eftersom få bra studier har gjorts inom området är det för tidigt att dra definitiva slutsatser.

2. Superfluous embryonic notochord and associated somites
Överflödig embryonal ryggsträng och tillhörande somiter. Somiterna differentierar ju till kotor, muskler (myotomer) och dermatomer, men de mest kaudala (närmast svanskotan) somiterna tillbakabildas.

3. Embryonic cervical, lumbar, and sacral ribs
Embryonala revben är självklart rudimentära.

4. The thirteenth rib of the adult
Det trettonde revbenet hos vuxna. Jag antar att med detta menas att tvärutskottet på första ländkotan har växt ut till ett revben. Förekommer ytterst sällsynt, saknar funktion, men anlaget finns ju embryonalt. Förekommer regelmässig hos hundar och nötkreatur m.m.

5. The seventh cervical rib in the adult
Förekommer något oftare (heter halsrevben på svenska), är bara till besvär eftersom den kan klämma av kärl och nerver till armen. Framför allt gäller detta n. ulnaris (Th8-C1), vilket ger upphov till känselbortfall i handens lillfingersida. Förekomsten av extra hals-, länd- eller sakralrevben uppges vara 1 %.

6. The intra-articular cartilage of the sterno-clavicular joint
Brosket i leden mellan bröstbenet och nyckelbenet. Vissa anatomiböcker anger att den spelar en roll för ledens stabilitet, men förekomsten av ledskivan är inte allmän, och när den finns är den inte alltid fullständig, vilket talar mot att den är oumbärlig.

7. Ossa suprasternalia
Enstaka eller parade broskstrukturer eller små suprasternala (ovanför bröstbenet) ben kan bildas vid manubrium sternis övre rand. Frekvensen i autopsimaterial anges vara 6–7 % (6,8 % hos vuxna vita män, 7,6 % hos vuxna vita kvinnor, och 2,2 % hos svarta).

8. Centers of ossification in manubrium sterni
Manubrium sterni (översta delen av bröstbenet) sträcker sig ibland till infästningen av cartilago costalis III (i stället för II). Detta är vanligt hos vissa apor.

9. Branchial clefts and branchial ridges
Gälspringor och gälbågar. Ur dessa embryonala strukturer utvecklas ett stort antal strukturer i huvud-halsregionen. Spalter kan i enstaka fall finnas kvar som cystor, och måste då avlägsnas kirurgiskt, eftersom de riskerar bli infekterade.

10. Processus styloideus
Har en tydlig funktion som muskelfäste för muskler som rör tunga och svalg. Det borde de ha vetat även 1895. Ligamentum stylohyoideum är väl tänkt som en faktur som stabiliserar tungbenet, som inte har någon direkt kontakt med andra ben och hålls på plats av muskler och ligament. Sannolikt skulle man dock knappast märka om man inte hade denna struktur.

11. Anterior cornua of the hyoid
Heter numera cornua majora, är muskelfästen för muskler som rör tungbenet vid sväljning.

12. Foramen caecum linguae
Ett typexempel på en struktur som har förlorat sin funktion. Den är en rest av en embryologisk struktur som behövdes för att bilda sköldkörteln (ductus thyroglossus), men den har ingen som helst funktion efter att körteln har bildats, varken hos barn eller hos vuxna.

13. Processus gracilis of the malleus
Hammarens processus gracilis. Termen finns inte (längre), sannolikt menas processus anterior, som mycket riktigt finns hos nyfödda men tillbakabildas hos vuxna och inte har någon funktion.

14. Post-frontal bone
Okänt inom humananatomi, finns endast hos lägre däggdjur.

15. Ossa interparietalia etc.
Embryot har drygt två gånger så många ben som en vuxen. Även i skallen finns fler ben, som växer ihop till ett färre antal. Om detta någon gång inte händer, har man ett ”extra” litet ben i skallen, d.v.s. en benbit är tydligt markerat med suturer som en separat bit. Saknar klinisk betydelse. Mera specifikt så kan det hända att området mellan de två hjässbenen inte växer ihop med dessa utan förblir ett separat ben, antingen som ett interparietalt ben (frekvens 1,6 %) eller som ett preinterparietalt ben (frekvens 0,8 %). Dessa ben kan vara ett eller flera.

16. Processus paramastoideus
Liten knöl på nackbenet, finns inte hos alla. Saknar funktion.

17. Torus occipitalis

18. Processus frontalis of the temporal
Dessa termer finns inte (längre). Torus occipitalis är upptagen i 1895 års förteckning av anatomiska termen men ströks vid revisionen 1935. Torus occipitalis definieras som en upphöjning mellan linea nuchae superior och linea nuchae suprema, och är en fästpunkt för ligamentum nuchae (som dock även kan fästa i nackbenet utan att det uppstår en upphöjning). Någon processus frontalis för temporalbenet finns inte ens i 1895 års lista.

19. Processus coracoideus
Korpnäbbsutskottet på skulderbladets framsida. Själva utskottet har en solklar funktion som muskelfäste. Det består ursprungligen utav två benbitar som så småningom växer ihop (i 20-årsåldern).

20. Os centrale carpi
Finns ibland i handen mellan os capitatum, os scaphoideum och os trapezoideum, men är oftast sammanväxt med os scaphoideum. Detta ben samt os triangulare är medfödda accessoriska ben, i motsats till övriga accessoriska ben i handen som är förvärvade förbeningar.

21. Processus supracondylaris humeri
Används som typexempel för en fylogenetisk betingad struktur, och förekommer i genomsnitt hos omkring 1 % av mänskligheten med en stor variation (0,1–5,7 %) mellan olika grupper av människor. Strukturen är ett böjt utskott av varierande storlek som sticker ut distalt från den anteromediala ytan av humerus (överarmsbenet), omkring 5 cm proximalt om den mediala epicondylen. Det förbinds med den mediala epicondylen genom ett fibröst band som kan förbenas (Struthers ligament). Därmed bildas en kanal genom vilken n. medianus och ibland även a. brachialis eller en gren av denna artär går. Strukturen har ingen funktion och kan vara till besvär när den klämmer av nerven och/eller artären.

22. Trochanter tertius femoris
Förekommer inte hos alla, liten knöl där en del av gluteus maximus-muskeln (stora sätesmuskeln) fäster på lårbenet. Spelar ingen roll om man har den, muskeln har ett brett fäste ändå.

23. The phalanges of the fifth toe...
Ben i lilltån. Anses behövas för att foten ska stå rätt. Avsaknad av lilltån räknas som 6 % invaliditet.

24. Muscles of the pinna
Öronmusslans muskler är ett bra exempel på rudimentära organ. Hunden använder dem ju mycket tydligt, medan de flesta människor inte kan röra sina öronmusslor, och de som kan har ingen fördel av detta.

24. M. occipitalis
En muskel på hjässan. Sannolikt en del av m. occipito-frontalis, en mimisk muskel.

25. M. transversus nuchae
Liten halsmuskel som endast 25% av världsbefolkningen har (dock med stora regionala variationer). Den finns mellan protuberantia occipitalis och regio auricularis posterior, och är vanligtvis sammanväxt med m. auricularis posterior. Oklart vad man har för nytta av den.

27. M. plantaris
En relativt liten muskel i underbenet som gör samma saker som kraftigare muskler i underbenet också gör, nämligen plantarflektera. Muskeln är en rest av det ytliga skiktet av en för tårna gemensam flexormuskel. Saknas hos 5–8 % av befolkningen. M. palmaris longus saknas hos 15 % av befolkningen (lätt att testa) (muskeln saknas i mindre utsträckning hos kineser). Den har visserligen en funktion (sträcka handens senplatta) fast det är något som man aldrig gör. De som saknar denna muskel har inget problem med detta. Senan till denna muskel används gärna av handkirurger för att reparera skador på andra senor.

28. M. ischiofemoralis
Termen finns inte (längre), den var inte heller en officiell term 1895. Termen antyder ett litet muskelstråk inom m. gluteus maximus (stora sätesmuskeln) med fäste på aponeurosis lumbaris eller sittknölen, men som hos somliga inte är helt sammanväxt med m. gluteus maximus.

29. The caudal muscles.
Se 1.

30. M. epitrochleo-anconeus
Heter numera m. anconeus. Liten muskel som sträcker i armbågen, samma funktion som den mycket större och kraftigare m. triceps brachii. De lärda tvistar om detta är en självständig muskel eller en del av m. triceps. Muskeln täcker n. ulnaris och dess kontraktioner kan leda till bortfall av denna nervs funktioner.

32. M. transversus thoracis
Obetydlig muskel på insidan av bröstkorgen. Kan saknas unilateralt eller bilateralt, kan även vara uppdelad i flera (2–6) muskelstråk. En av kroppens mest variabla muskler. Skulle kunna lyfta revbenen vid inandning men bidraget till denna rörelse torde i praktiken vara mycket litet.

33. M. palmaris brevis
Liksom m. palmaris longus ingen vettig funktion. Sträcker en bindvävsstruktur i handen, vilket man inte har något behov av. Skulle i princip kunna bidra till att böja handleden men jämfört med andra muskler som kan detta är nog bidraget från denna muskel försumbart. Saknas hos 2 % av befolkningen, i övrigt mycket variabel i storlek och förlopp.

35. M. levator claviculae
Termen m. levator claviculae förekommer inte i 1895 års lista av humananatomiska termer. Det som avses kan vara en del av m. levator scapulae; en del som förlöper mellan halskotorna och claviculas laterala del och acromion. Denna muskel förekommer hos däggdjur, men i princip inte som separat muskel hos människan. En annan tolkning är att m. subclavius avses. Äldre anatomiböcker anger ingen eller obetydlig funktion för denna muskel, nyare böcker anger att muskeln stabiliserar nyckelbenet vid armrörelser. Muskeln används framförallt när man använder armarna t.ex. för att klättra (i träd). Muskeln är därför säkert betydelsefullt hos apor, men används mera sällan av människor.

36. M. rectus thoracis
Termen finns inte, varken nu eller 1895.

37. M. cremaster
Muskeln reglerar avståndet mellan testiklarna och bålen, den regleras reflexmässigt och reagerar på temperatur. Tanken är att när det är kallt då ska testiklarnas dras närmare den varmare bålen. Den är säkert mera betydelsefull hos djur än hos (påklädda) män. (Å andra sidan kan kreationisterna hävda att Adam skapades naken och satte byxorna på sig först efter syndafallet.)

38. The primitive hairy covering or lanugo
Lanugohår försvinner efter spädbarnsstadiet. Över huvud taget kan man knappast hävda att människans hår har någon fysiologisk betydelse.

39. Vestiges of vibrissae
Saknar funktion.

40. Vertex coccygeus, the foveola and glabella coccygea
Se 1.

41. Certain vortices of the hair on the breast
Vissa hårvirvlar på bröstet. Se 38.

42. Nipples in men
Bröstvårtor hos män. Saknar funktion. Ännu ett exempel på att det embryologiska anlaget av könen är ganska lika.

43. Supernumerary mammary glands in women (polythelia, polymastia)
Extra bröstkörtlar hos kvinnor. Utvecklas utifrån mjölklisten som löper från axillen till pubisområdet. Fenomenet har mycket tidigt kopplats till ökat fruktsamhet (fruktbarhetsgudinnor avbildades med flera bröst) och senare till missbildningar i urogenitalsystemet, men nyare rön talar emot detta. Förekommer faktiskt oftare hos män än hos kvinnor. Anses inte ha någon funktionell betydelse, varken positivt eller negativt (en kvinna kan dock få bröstcancer i ett accessoriskt bröst likväl som i ett normalt bröst).

46. Jacobssons organ (organum vomeronasale)
Viktigt hos många djur som extra luktorgan, tillbakabildat hos människan. Förekommer tidigt i embryonalutvecklingen hos människan men tillbakabildas och hos många vuxna har det försvunnit. När det finns kvar har det ingen funktion. [Detta styrks av att många om inte alla gener som är väsentliga för detta organs funktioner har blivit pseudogener hos människan. / Dan Larhammar]

47. Papillae foliatae
Smaklökbärande tungpapiller, men vi har andra smaklökbärande tungpapiller. Egentligen kan man betrakta trådpapillerna, papillae filiformes som närmast rudimentära. Dessa papiller saknar smaklökar. Hos vissa djur (t.ex. idisslare) har de en mekanisk funktion (sönderdela gräs och växter) men hos oss är de så svaga att de inte längre har någon mekanisk funktion. Termen papilla palatina finns inte i 1895 års förteckning, sannolikt menas mikroskopiskt små papiller i gommen.

48. Plica semilunaris of the eye (plica semilunaris conjunctivae)
Ett veck i conjunctivica vid mediala ögonvrån, utan känd funktion.

50. Lachrymal glands, in part
Oklart vilken del som anses vara rudimentär. Tårkörtlar behövs.

51. Epicanthus
Det så kallade mongolvecket. Saknar funktionell betydelse.

52. M. orbitalis
Ett tunt skikt glatta muskler som täcker fissura orbitalis inferior i ögat. Ingen känd funktion.

53. Certain varieties of the pinna of the ear
Vissa variationer hos öronmusslan. Rudimentära.

54. The filum terminale of the spinal cord
Anses stabilisera läget av ryggmärgen i ryggmärgskanalen.

55. Glandula pinealis
Tallkottkörteln. Gray (1901) beskriver den faktiskt som ett rudimentärt organ, en rest av en ögonliknande struktur hos salamander [2]. Uppenbarligen var strukturens funktion inte känd vid förra sekelskiftet.

56. The parieto-occipital fissure of the brain
Numera sulcus parieto-occipitalis. I allmänhet har cerebrums sulci och gyri den funktion att de ökar hjärnbarkens yta. Jag kan inte hitta någon specifik funktion för just denna sulcus, men inte heller något skäl att just beteckna den som rudimentär heller.
57. Obex, ponticulus, ligula, taeniae medullares, and velum medullare anterius and posterius
57. Obex, ponticulus, ligula, taeniae medullares, and velum medullare anterius and posterius
Små stukturer i hjärnan utan känd funktion. Lingula är en del av urlillhjärnan och sannolikt fylogenetiskt viktig, men har ingen känd funktion. Termen taeniae medullares hittar jag ingenstans. Ponticulum (Arnoldi) är ett fiberband som löper tvärs över pyramiderna. Termen förekommer hos Gray (1901), med en morfologisk (men inte funktionell) beskrivning [2], termen saknas i samtida tysk litteratur och i 1895 års terminologilista, är upptagen i 1935 års lista, men saknas i nyare listor, vilket man nog kan tolka som att den inte har någon känd relevans [3].

58. The hypophysis cerebri (pituitary body)

Hypofysen. Gray (1901) lämnar en histologisk beskrivning som absolut inte stämmer, men där det framgår att han utgick ifrån en endokrin funktion [2]. Emellertid verkar det klart att man vid förra sekelskiftet hade mycket ofullständiga kunskaper om denna struktur.

59. The dorsal roots and ganglia of the hypoglossus nerve

60. The rami recurrentes of certain cranial nerves
Dessa strukturer tas inte upp i någon av mina neuroanatomiböcker, och inte heller i Gray (1901) som annars ger en mycket utförlig beskrivning av denna nerv. Jag tror att vi får dra slutsatsen att de inte har någon känd funktion.

61. Certain elements of the brachial and lumbo-sacral plexuses
?

62. The coccygeal nerve
Ingen motorisk funktion, men sensorisk för huden över svanskotorna. I övrigt se 1.

63. Glandula coccygea
Heter glomus coccygeum (redan 1895) och ligger under svanskotspetsen. Den består av en samling arteriovenösa anastomoser omgiven av bindväv och celler med ett kornigt innehåll. Trots att den heter coccygeal gland (eller Luschka's gland) på engelska och Steissdrüse på tyska betraktades den egentligen inte som en körtel, utan huvudsakligen som ett kärlnystan, därav den officiella anatomiska termen glomus. Enligt Gray (1901) skulle kärlen vara rester av de mest kaudala segmentartärerna, och den omgivande vävnaden möjligen en rest av bakre delen av neuralröret. Moderna anatomiböcker tar över huvud taget inte upp strukturen. Nyligen har det, baserat på studier i möss, föreslagits att strukturen ändå skulle vara funktionell, och spela en roll i regleringen av immunsystemet [4]. En intrigerande struktur således.

64. Palatal ridges
?

65. Sublingua
Finns inte i 1895 års terminologi eller i Gray (1901).

66. The formation of rudimentary dental papillae before the sinking of the dental ridge
Rudiment.

67. The wisdom teeth
Visdomständerna. Man klarar sig bra utan dem, vissa får dem aldrig, andra blir snabbt av med dem. Ur litteraturen kan jag dock inte se något särskilt skäl att kalla dem för rudimentära.

68. The occurrence of a third praemolar

69. The occurrence of a fourth molar

70. The vestiges of a third dentition

71. The ciliated epithelium of the embryonic oesophagus
?

72. Bursa slub- and praehyoidea (ductus thyroglossus)

Se även 12. En extra lob av sköldkörteln, lobus pyramidalis, finns hos 50 % av befolkningen. Den är en rest av ductus thyroglossus. Den varierar i längd, och är hur som helst mycket liten i förhållande till resten av körteln. Det spelar ingen roll om man har den eller inte.

73. Mm. broncho-oesophagei
Detta är glatt muskulatur som sträcker sig mellan vänster huvudbronk (luftrör) och esofagus (matstrupen). Tillsammans med andra förbindelser (glatt muskulatur, ligament) mellan nedre luftvägar och matstrupen är denna struktur en påminnelse om att de nedre luftvägarna uppstår som utbuktningar av matstrupen under fjärde veckan. Obetydligt funktionellt. Gray (1901) nämner muskeln inte alls.

74. Appendix vermiformis
Blindtarmens maskformiga bihang. Här utvecklas B-lymfocyter men dessa utvecklas även på andra ställen, så man behöver den inte.

75. Ventricle of the larynx
Hålighet i struphuvudet. Ventriculus laryngei har en utbuktning, sacculus laryngei, som innehåller slemproducerande körtlar som fuktar struphuvudets yta. Det finns till och med en liten muskel som komprimerar denna sacculus för att pressa ut sekretet. Resten av ventriculus har däremot ingen känd funktion.

76. Lobus subpericardiacus of the lung
?

77. Certain valves of the veins
?

78. Certain structures of a vestigial nature in the heart
Definitionsmässigt rudimentärt.

79. Arteria sacralis media (mediana)
Liten artär, ”rak” fortsättning av bukaorta när den delar sig i a. iliaca communis. Försörjer kotorna längst ner. Ingen viktig artär, men eftersom man har kotorna så behöver de också arteriell försörjning. Artären är säkert mindre viktig hos oss än hos djur med svans.

80. Arteria ischiadica
Termen saknas i 1895 års strukturlista och i Gray (1901).

81. Arcus plantaris superficialis
Eftersom fotsulan är homolog med handflatan utvecklas den arteriella försörjningen på samma sätt. Handflatan har två artärbågar, en ytlig och en djup. Fotsulan har i princip också två artärbågar, men endast den djupa är välutvecklad. Den ytliga (superficialis) saknas hos många människor och kan betraktas som rudimentär.

82. V. cava superior sinister

83. Venae cardinales posteriores
Vensystemet i början av embryonalutvecklingen är symmetriskt, men högersidan kommer att dominera, och en del embryonala vener försvinner. Eventuellt kvarstående embryonala vener är sällsynta medfödda fel.

84. Vestiges of the mesonephric system (in the female) and of the Müllerian ducts (in the male)
Urogenitalsystemet utvecklas på samma sätt hos båda könen, och både hos manliga och hos kvinnliga foster utvecklas både ductus mesonephricus (Müllerska gången) och ductus paramesonephricus (Wolffska gången). På mannens Y-kromosom finns en gen med koden för ett protein som vanligtvis kallas för ”anti-Müllerskt hormon”. Under inflytande av detta hormon degenererar de Müllerska gångarna hos manliga foster, medan de Wolffska gångarna kvarstår (dessa behöver anti-Müllerskt hormon för att kunna utvecklas vidare). Hos kvinnliga foster degenererar de Wolffska gångarna (avsaknad av anti-Müllerskt hormon), medan de Müllerska gångerna kvarstår. Hos båda könen finns dock rester av den tillbakabildade gången kvar, liksom rester av det primitiva njursystemet. Dessa rester har ingen funktion.

85. Conus inguinalis, and ligamentum inguinale
Termen förekommer inte i anatomisk nomenklatur. Ligamentum inguinale är den förstärkta undre randen av m. obliquus abdominis externus och bildar inguinalkanalens (ljumskkanalen) botten. Hos kvinnan kan den säkert betraktas som rudimentär.

86. Area scroti
?


Tabell 1:
Nr
Struktur
Rudimentär?
1
oc coccygis
delvis (ändrad funktion)
2
notochord
ja
3
embryonic ribs
ja
4
13th rib
ja
5
7th cervical rib
ja
6
interart cart sterno-clav
ja
7
ossa suprasternalia
ja
8
manubrium sterni
sannolikt
9
branchial clefts
ja
10
proc styloideus
nej
11
anterior cornu
nej
12
foramen cacum
ja
13
proc gracilis
ja
14
post-frontal bone
ja
15
ossa interparietalia
ja
16
proc paramastoideus
ja
17
torus occipitalis
?
18
proc frontalis
?
19
proc coracoideus
delvis
20
os centrale carpi
ja
21
proc supracondyl
ja
22
trochanter tertiu
ja
23
phalanges 5th to
nej
24
pinna
ja
25
m. transversus nuchae
ja
26
facial muscle
?
27
m. plantaris
ja
28
m. Ischiofemoralis
ja
29
caudal muscles
ja
30
m. epitrochleo-anc
?
31
m. latissimo-condyl
?
32
m. transv thoracis
ja
33
m. palmaris brevis
ja
34
transition bundles
?
35
m. levator claviculae
ja
36
m. rectus thoracis
?
37
m. cremaster
delvis
38
lanugo
ja
39
vestiges vibrissae
ja
40
vertex coccygeus
ja
41
hair on breast
ja
42
nipples in men
ja
43
supernum mamm glands
ja
44
mammary pouches
?
45
supernum olfactory ridges
?
46
Jacobson's organ
ja
47
papilla palatina
?
48
plica semilun
ja
49
vasa hyaloidae
?
50
lachrymal glands
?
51
epicanthus
ja
52
m. orbitalis
ja
53
pinna
ja
54
filum terminale
nej
55
gl. Pinealis
nej
56
parietal-occip fissure
?
57
obex, ponticulus
ja
58
pituitary
nej
59
dorsal hypoglossus
sannolikt
60
rami recurrentes
ja
61
brachial plexus
?
62
coccygeal nerve
nej
63
glandula coccygea
nej
64
palatal ridges
?
65
sublingua
?
66
rudimental dental papillae
ja
67
wisdom teeth
nej
68
third premolar
?
69
fourth molar
?
70
third dentition   
?
71
ciliated epithelium
?
72
ductus thyroglossus
ja
73
musculi bronchi-oesoph
ja
74
appendix
ja
75
ventricle of larynx
nej
76
lobus subperi..
?
77
valves of veins
?
78
vestigial structures in heart
ja
79
a sacralis media
nej
80
a ischiadica
?
81
superfic plantal arch
ja
82

uperfic plantal arch
ja
83
v card post
ja
84
vestiges of mesonephr
ja
85
lig inguinale
hos kvinnor
86
area scroti
?




Noter

[1] Maigne JY, Lagauche D, Doursounian L (2000). Instability of the coccyx in coccydynia. J Bone Joint Surg Br 2000 Sep;82(7):1038–41.

[2] Gray's Anatomy (1901) (nytryckt 1974), Running Press, Philadelphia.

[3] Kopsch F (1937). Die Nomina Anatomica des Jahres 1895 (B.N.A.) nach der Buchstabenreihe geordnet und gegenübergestellt den Nomina Anatomica des Jahres 1935 (I.N.A.). Thieme, Leipzig.

[4] Conti et al., Neuroendocrinol Lett 2000; 21(5):391–403.

Dean C, Pegington J (2000). Core Anatomy for Students, 2nd ed. Saunders, London.
Federative Committee on Anatomical Terminology (1998). Terminologia Anatomica. International Anatomical Terminology. Thieme, Stuttgart.
Feneis H (2001). Anatomisk bildordbok, 4:e uppl. Liber, Stockholm.
Heimer L (1995). The Human Brain and Spinal Cord, 2nd ed. Springer, New York.
Hertwig O (1906). Handbuch der Vergleichenden und Experimentellen Entwicklungslehre der Wirbeltiere. Fischer, Jena.
Moore KL, Agur AMR (2002). Essential Clinical Anatomy, 2nd ed., Lippincott Williams & Wilkins, Philadelphia.

[Urspungligen publicerad på http://www.vof.se]