Ytterligare en replik till Mats Molén
av Åke Johansson
Mats Molén hävdar i sin replik att han
”kan hända [...] gått lite djupare in i faktamaterialet än många andra,
och gjort en grundligare analys med mindre förutfattade meningar i
bagaget än de som bara accepterat de undersökningar som presenteras av
andra” när det gäller frågan om jordens ålder. I själva verket har han
i sin bok listat en lång rad udda åldersbestämningar av olika fenomen,
ofta irrelevanta i sammanhanget, gjorda såväl med radiometriska
dateringsmetoder som på annat sätt, vilka ger vitt skilda åldrar. Någon
analys av dessa resultats relevans i sammanhanget, eller någon egen
slutsats om jordens ålder, presenteras varken i boken eller i den
efterföljande debatten. Mats Molén anser nu att jag bör kolla upp och bemöta
alla dessa resultat, ett helt orealistiskt krav med tanke på den
begränsade tid som står till mitt förfogande, möjligheten att spåra upp
alla referenser (många rätt gamla, och en hel del från obskyra
amerikanska kreationistiska publikationer), och den plats som står till
förfogande för mitt svar. En fullständig genomgång av alla data Mats Molén
listar skulle kräva en svarsbok av likartade dimensioner som Mats Moléns egen
bok.
När jag som exempel på Mats Moléns missbruk av radiometriska dateringsresultat
tar upp och diskuterade en av de åldrar han listar, nämligen den
Rb-Sr-modellålder på 34 miljarder år för en dioritgång från Kalifornien
som han själv tidigare dragit upp som exempel, och förklarar hur denna
orimligt höga ålder uppkommit genom tillförsel av strontium från
omgivande berggrund, är han dock inte nöjd, eftersom ”vi inte kan veta
hur det egentligen är med varje enskild datering”. Varför tillskrev han
då tidigare denna datering så stor betydelse att han drog upp den som
exempel på de radiometriska dateringsmetodernas tillförlitlighet (eller
brist på tillförlitlighet)?
Mats Molén drar upp ytterligare ett par exempel som kräver en
kommentar. Dels hänvisar han till en undersökning som omnämnts i boken Vårt ursprung?
av 122 prover som enligt honom givit en nonsensålder på 1,3 miljarder
år. Enligt boken rör det sig om datering av jordar och vittrat berg, av
referensernas titel att döma med uran-bly-metoden och från Australien.
Eftersom referenserna är till två kreationistiska publikationer av
Snelling, som jag inte har tillgång till, i stället för till den
ursprunliga undersökningen (om nu inte Snelling gjorde denna), samt
till ett teoretiskt arbete om Rb-Sr-isokroner av Zheng m.fl. (1989) [1] vilket inte alls nämner denna studie, har jag
svårt att kommentera detaljerna i detta. Det är dock inte alls orimligt
att en radiometrisk åldersdatering på vittrat berg och lösa jordar som
bildats genom vittring av underliggande berggrund avspeglar
genomsnittsåldern på denna, snarare än själva jordartens ålder, och i
detta sammanhang är siffran 1,3 miljarder år knappast orimlig.
Mats Molén hänvisar också till en uppskattning som säger att av ca 300 000
radiometriska åldersbestämningar utförda före 1984 skulle endast 500,
d.v.s. knappt 0,2 %, vara ”säkra” (ha en felmarginal under 5 %). Det är
lite oklart var Molén fått sina siffror ifrån, men att döma av texten i
Vårt ursprung? (s. 112 i 4:e upplagan) och referensen till Odins bok (1982) [2] handlar det om fastläggandet av den fanerozoiska tidsskalan,
d.v.s. längden av de olika geologiska tidsperioderna från kambrium fram
till kvartär (nutid). Vad som behövs för kalibreringen av den
fanerozoiska tidsskalan är inte bara dateringar som är av god teknisk
kvalitet med små analysfel och liten osäkerhet i slutresultatet, själva
åldern. Dateringarna ska också gå att koppla till den sedimentära
stratigrafin, helst till sådana avsnitt av denna där sedimentlagren är
så fullständiga (inga stratigrafiska luckor) och ostörda som möjligt,
och där deras stratigrafiska ålder går att bestämma genom välbevarade
fossil. Allra gynnsammast är dateringar av bergarter nära gränslinjen
mellan två geologiska perioder, exempelvis gränsen kambrium–ordovicium
eller krita–tertiär.
Det innebär att för detta syfte är till att börja med alla dateringar
från prekambrium, d.v.s. de första åtta niondelarna av jordens
historia, irrelevanta, även om de är av mycket god kvalitet och av stor
signifikans för förståelsen av jordklotets tidiga utveckling. Till
dessa hör bl.a. merparten av alla svenska dateringar, de från det
svenska prekambriska ”urberget”. Även många åldrar på fanerozoiska
magmatiska och metamorfa bergarter är irrelevanta i sammanhanget,
eftersom de ofta saknar säker koppling till den fanerozoiska
stratigrafiska kolumnen av sedimentära bergarter. De dateringar som kan
komma ifråga är dateringar av olika sediments diagenes, d.v.s.
tidpunkten när sedimenten kittats ihop av olika utfällningar och blivit
till fast berg. För detta ändamål används kalium-argon- eller
rubidium-strontium-datering på de mineral som cementerat ihop
sedimenten, vanligen lermineralet glaukonit. Själva sedimentationen
låter sig tyvärr inte dateras radiometriskt; annars vore den av det
största intresset. Ibland kan också vulkaniska lager i sedimentpacken
dateras med uran-bly-metoden; dessa måste ju vara likåldriga med
omgivande sediment. Också gångar av granit eller diabas som skär
sedimentpacken kan möjligen vara användbara för att ge en minimiålder
för sedimenten; gångarna måste ju vara yngre än omgivande sedimentlager.
Det handlar alltså om ett relativt liten andel av det totala antalet
dateringar som kan komma ifråga för detta speciella ändamål, och för
att fastlägga tidpunkterna för gränserna mellan de olika geologiska
perioderna görs ytterligare ett urval av de analytiskt och
stratigrafiskt mest välbestämda dateringarna, i stället för att ta ett
medelvärde av ett stort antal dateringar av varierande kvalitet.
Allteftersom arbetet fortskrider och mer precisa dateringar blir
tillgängliga sker en fortsatt revision av tidsskalan. Många av de
dateringar som inte används för själva kalibreringen av tidsskalan kan
ändå vara av god kvalitet och utgöra ett stöd för densamma. Åter andra
är av stor betydelse för att datera olika magmatiska och metamorfa
händelser under Prekambrium eller Fanerozoikum, även om de är
irrelevanta för frågan om den fanerozoiska tidsskalan. Att som Mats Molén
antyda att 99,8 % av alla dateringar är undermåliga och därmed
oanvändbara är kvalificerat nonsens.
Vad det gäller själva grunden för tolkningarna av de ålderssiffror vi
får fram utgår vi naturligtvis som geologer från det geologiska
sammanhang bergarten befinner sig i: den geologiska utvecklingen i
området i stort, bergartens fältmässiga relation till omgivande
berggrund, förekomsten av eventuell deformation och metamorfos eller
andra omvandlingar, bergartens geokemiska sammansättning och de
daterade mineralens sammansättning och utseende. Några försök att passa
in resultat och observationer i en biblisk tidsskala gör vi däremot
inte. Även om jag vet att Mats Molén anser sig ha kommit fram till sina
resultat genom tolkningar av naturobservationer, utan att snegla på
Bibeln, tar han ju ändå till Bibeln i slutet av sin bok för att
förklara hur han anser att jorden skapats och utvecklats.
Slutligen: även om Mats Moléns plattektoniska idéer rätt mycket handlar om
uppvällande magma, så syftade den beräkning jag citerade från Molén (1994) [3] på kontinentalrörelser och bergskedjeveckning.
Kanske är det Mats Molén som har problem att se och förstå vad han själv menar,
eller vill han inte riktigt kännas vid sina slutsatser?
Noter
[1] Zheng, Y. -F., Influences of the Nature of the Initial Rb-Sr System on Isochron Validity, Chemical Geology, 80, 1–16, 1989.
[2] Odin, G. S., Numerical Dating in Stratigraphy, John Wiley & Sons
(1982).
[3] Molén, M., Mountain Building and Continental Drift, ICC, 3, 353–367, 1994.
[Urspungligen publicerad på http://www.vof.se.]